I går den 15maj hölls manifestationer över hela världen för att uppmärksamma Al Nakbadagen. Så också i Sverige. På Sergels torg i Stockholm ordnades en manifestation av Palestinska Föreningen i Stockholm. Talade gjorde bl a Palestinska Föreningens ordförande Nael Touqan och Anna Wester, ordförande i PGS.

Tack alla som deltog och visade att vi minns och att vi inte ger upp!

 

Här är Annas tal:

Vi har samlats här i kväll för att visa att vi minns när och hur det började. Al Nakba. Den pågående katastrofen.

Vi har samlats här i kväll för att visa solidaritet med alla de palestinier som fördrevs från sin mark 1948 och alla som i dag lever i Palestina under ockupation och apartheid.

Och vi är framför allt här för att visa att vi inte ger upp!

I år är det 67 år sedan över 750 000 palestinier drevs på flykt och staten Israel utropades på de rykande ruinerna av det krossade palestinska samhället. Det är 67 år sedan invånarna i Palestinas kuststäder flydde till Gazaremsan och det som nu blivit världens största utomhusfängelse och sedan invånarna i norra Palestina flydde till Libanon och Syrien för att där få uppleva diskriminering och krig.

Det är 67 år sedan FN antog resolution 194 om alla flyktingars rätt att återvända.

Det är 66 år sedan Israel blev invalda som medlemmar i FN. Detta under förpliktelsen om att alla flyktingar från 1948 års krig skulle få återvända till sina hem.

Och i år är det 48 år sedan Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem och människor återigen drevs på flykt.

Under alla dessa år har FN och det internationella samfundet antagit resolutioner och uttalanden om det palestinska folkets rätt till nationellt oberoende. Men ännu har vi inte sett något resultat av detta.

Medan omvärlden pratar och skriver resolutioner, fortsätter Israel fördrivningen av det palestinska folket, byggandet av bosättningar och murar. Fängslandet, mördandet och förtrycket. Ockupation och apartheid.

Ännu i dag lever miljoner palestiner som flyktingar runt om i världen.

Men palestinierna ger inte upp. I dag har kommit rapporter om Al Nakbamanifestationer på Västbanken och Gaza. Och inne i Israel - trots att det är förbjudet.

Och det finns saker vi kan göra för att stödja den palestinska frihetskampen.

Medan omvärldens makthavare pratar och skriver resolutioner, bygger vi upp en stark bojkottrörelse över hela världen.

Palestinierna har bett omvärlden att stödja deras ickevåldmotstånd genom att ställa sig bakom BDS-uppropet. Ett upprop som nästan hela det palestinska civilsamhället står bakom. En vädjan om bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot staten Israel så länge som ockupationen pågår och tills dess att en rättvis fred har kommit till.

BDS har påverkat Israel och hotat ockupationen mer än något annat hittills. Listan på artister som efter påtryckningar från BDS-rörelsen ställt in sina spelningar i Tel Aviv växer för varje dag, företag flyttar sin produktion från bosättningar trots alla fördelar de får genom att vara där. Israelisk avokado ligger och ruttnar i butikerna.

Israel försöker med alla medel smutskasta och stoppa BDS-rörelsen, genom lagstiftning och genom påverkansarbete från sina ambassader. Flera länder försöker gå Israel till mötes och hitta lagar att använda för att förbjuda BDS. Nu senast talas det i Kanada om att använda hatbrottslagstifningen för att komma åt BDS-aktivister.

BDS är ett hot för att det gör skillnad.

Jag är säker på att för de flesta som kommit hit i kväll är det självklart att bojkotta Israel. Men tyvärr är det fortfarande många organisationer och partier som inte ställt sig bakom det palestinska BDS-uppropet fullt ut. Vi behöver övertyga dem så att Bojkottrörelsen kan bli lika stark som den var mot apartheid i Sydafrika, med organisationer, fackföreningar, politiska partier, religiösa samfund och många många privatpersoner bakom. Jag tror att vi kommer dit.

BDS är ljuset i mörkret, något som ger hopp när det mesta känns hopplöst. Ett enkelt och självklart sätt för oss att delta i kampen för ett fritt Palestina.

Bojkotta Israel.