Den israeliska blockaden av Gaza är nu inne på sitt nionde år. Hittills har ingenting gott kommit ut av den. Utöver isoleringen, och en ekonomi i fritt fall, har de ständiga militära konfrontationerna gjort läget än värre. Enligt Världsbanken hade det senaste storskaliga angreppet mot Gaza sommaren 2014 en förödande effekt, något man fortfarande inte återhämtat sig från. Uppskattningsvis 460 miljoner dollar (nära 4 miljarder kronor) har helt enkelt försvunnit ur ekonomin, och inkomsten per person har minskat med 15%. Den öppna arbetslösheten ligger på 43% (ungdomar 60%), den sannolikt högsta i världen. Exporten har i stort sett upphört och tillverkningssektorn minskat med 60%. Omkring 80% av familjerna är beroende av någon slags ekonomiskt stöd, och 39% klassas som fattiga. Av det utlovade internationella stödet till Gaza har hittills bara en fjärdedel utbetalats.

Mänskligt är katastrofen enorm. Människor lever fortfarande i ruiner av raserade hus som inte kan byggas upp, barnen går i skift i skadade skolor, elektricitet och vattenförsörjning fungerar bara delvis och människor lider av bristtillstånd och sjukdomar till följd av ohälsosam och förgiftad miljö, brist på varor och nödvändiga mediciner. Enligt FN kan Gaza i stort sett komma att bli obeboeligt omkring år 2020. Till detta kommer de psykologiska effekterna av att leva inspärrad, ökat våld och motsättningar inom familjerna, flykt till religiös fanatism, ständig oro för nya militära angrepp.

Två sektorer som drabbats hårt i Gaza är fiske och jordbruk. Israel har de senaste åren godtyckligt flyttat gränsen för palestiniernas fiskezon till mellan 3 och 6 sjömil (mot tidigare avtalade 20 sjömil), anfaller fiskebåtar, skadar och ibland dödar fiskare och konfiskerar och förstör båtar och redskap. Fisket, en av Gazas viktigaste inkomstkällor, har minskat dramatiskt och palestinierna är idag avstängda från 85% av sina tidigare fiskeområden.

Likaså har Israel ensidigt deklarerat en 1,5 kilometer bred zon utefter gränsen som ”buffertzon” där ingen kan vistas utan att riskera att bli skjuten. Området omfattar totalt 17% av Gazas yta och 35% av den odlingsbara jorden. Tillsammans med förstörda jordar på grund av inträngande saltvatten, sönderbombade växthus och ödelagd förädlingsindustri bidrar detta till att Gaza idag är beroende av omfattande livsmedelshjälp.

På den israeliska sidan leder raketbeskjutningar från militanta palestinska grupper till en ständig osäkerhet i samhällena nära gränsen mot Gaza. Därtill kommer omfattande miljöproblem. Den ständiga elektricitetskrisen i Gaza – orsakad av att Israel bombat och delvis förstört områdets enda kraftverk – leder till att ”vatten inte kan produceras och avloppsvatten inte renas” som Eilon Adar på Zuckerberg Institut för Vattenforskning vid Beersheba Universitet sammanfattar saken. Nästan allt vatten i Gaza är otjänligt att dricka, och förorenat vatten tränger också in i de närliggande israeliska vattenreservoarerna. Någon handel eller utbyte av tjänster över gränsen är inte möjlig. Situationen är således en där alla sidor i konflikten i slutändan är förlorare.

Gaza har stora naturtillgångar av inte minst gas och olja, och genom sina fina sandstränder en enorm potential för turism. Jorden är bördig och skulle kunna ge stora skördar. En positiv utveckling som hindras brutalt av avspärrningen och blockaden.

Inom kort görs därför ännu ett försök från projektet Ship to Gaza att bryta denna destruktiva cykel av våld och elände. Att öppna gränsen är enda vägen framåt mot fred och ekonomiskt välstånd. Denna gång är det fartyg med rent kvinnlig besättning som kommer att försöka bryta blockaden och nå Gaza. Det är av stor symbolisk betydelse att våra politiker, inte minst kvinnliga politiker och representanter för vår uttalat feministiska regering, nu står upp för denna fredliga aktion,stöttar den med offentliga uttalanden och själva lägger fram konkreta förslag på hur den förödande blockaden skall avslutas. För så här kan det faktiskt inte få fortsätta!

Gunnar Olofsson, ordförande i Borås Palestinagrupp