Den här veckan besöker en grupp från Palestinagrupperna i Sverige (PGS) och Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF) Palestina och Israel. Under hösten och vintern har gruppen gått en studiecirkel tillsammans och nu är de på plats för att lära sig mer om situationen. Här skriver Olle Katz och Ilan Cohen från Jipf om resans sista dag.
21 mars, Jerusalems gamla stad och Beduinläger
Dagen börjar med ett besök i Jerusalems gamla stad. Innanför dess murar finns heliga platser för alla världsreligioner. Staden är uppdelad i ett judiskt, ett armeniskt, ett kristet och ett muslimsk kvarter. Trängseln längs de centrala gatorna är enorm. Vi passerar under (!) den lägenhet som förre premiärministern Sharon köpte i Gamla Stan (ingen har någonsin bott i den sedan dess). Vi ser gråtande kristna, bärande på kors, vi ser många judar som på lördagen ber vid klagomuren. Några av oss stoppar in lappar i muren där vi ber högre makter om en rättvis fred där palestinierna får en egen stat. Oklart om det hjälper med böner dock.
Vad som är tydligt i detta folkliga, politiska och religiösa virrvarr är att Jerusalem är en viktig stad för så många miljoner troende runt om i världen. Att en stat skall ha makten över den är absurt. Självklart skall centrala Jerusalem förvaltas av FN.
På vägen mellan Jerusalem och Jeriko ligger ett 20-tal beduinläger vilka hyser varsin storfamilj. Alla dessa tillhör Jahalinstammen som fördrevs 1951 till dåvarande Jordanien. De ligger nära den stora landsvägen och är väl synliga när man far förbi. Husen är i bästa fall av korrugerad plåt, täckta med presenningar. Det påminner om bilder från östeuropeiska romska läger för hundra år sedan.
Landområdet är litet, räcker för några getter, en åsna, ett fåtal höns. Familjerna har flyttats ett antal gånger, och den gamla livsstilen är sönderslagen. Mitt i denna misär finns en skola, startad 2008, i en av byarna. Den byggdes i smyg med stöd från en italiensk NGO. När allt var klart informerades medier så att de israeliska myndigheterna inte skulle kunna riva detta ”illegala bygge”. Idag är 150 barn från beduinbyarna inskrivna, hälften är flickor. Man skall ha undervisning upp till år 9, för flickor enbart till år 6. Barnen har ofta lång väg att gå, i vissa fall 1-2 timmars promenad där många måste korsa den hårt trafikerade vägen. Man följer den palestinska läroplanen, undervisar i SO-ämnen, matte, arabiska och engelska. Den israeliska militären håller skolan under sträng uppsikt och det händer att skolmaterial, som skänks av besökande grupper, konfiskeras. Hotet om rivning hänger över dem och de får lita till media och den juridiska hjälp som NGOs kan bekosta.
Olle Katz och Ilan Cohen, Jipf