Den här veckan besöker en grupp från Palestinagrupperna i Sverige (PGS) och Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF) Palestina och Israel. Under hösten och vintern har gruppen gått en studiecirkel tillsammans och nu är de på plats för att lära sig mer om situationen. Här kan du läsa några av deras intryck:

Onsdag 2015-03-18  

"Morgonen inleddes med nyheterna om att Netanyahu vann valet. En man som precis före valet uttryckte att han inte längre är för en palestinsk stat. Vissa av oss tänkte på de ord den kände journalisten Gideon Levy sa vår första kväll i Tel Aviv: ”Det finns inget hopp om förändring inifrån Israel. Alla är hjärntvättade – ingen vet något om ockupationen. Varför vilja förändra sin vardag? Det är endast små, små grupper som har koll. Det är av största vikt att förändring kommer utifrån.”

Det är alltså omvärlden som måste se till att det blir en förändring. Vi har alla ett ansvar. Och det är dags att ta det ansvaret nu.

 

Vår buss och kära chaufför Taha tog oss förbi checkpointen vidare till staden Ramallah. Där mötte vi den karismatiska Dr Mustafa Barghouti. Han är parlamentariker för partiet Al Mubadara och ordförande för Palestine Medical Relief Society. Han inledde mötet med att tala om valresultatet och den apartheidpolitik som förs, och som kommer fortsätta att föras i landet. Mustafa Barghouti berättade även om sommaren och de fruktansvärda händelserna i Gaza. Han uttryckte också sin frustration över hur alla tv-agenturer struntade i att visa filmer han själv fångat från Gaza; filmer som visade att Israel använde sig av bombtunnor – vilket innebär att de inte hade specifika måltavlor som de själva hävdade, utan att de utplånade hela områden. Precis som Gideon Levy, förklarade Mustafa Barghouti vikten av att andra länder måste sätta press på Israel, vägra varor från bosättningar och sluta acceptera Israels brott mot internationella lagar.

Efter en snabb lunch åkte vi vidare och träffade organisationen Addameer, som jobbar med palestinska politiska fångar. De arbetar med dokumentation av brott mot fångarnas rättigheter i fängelser och Detention Centers, juridisk hjälp till fångarna och påverkansarbete. Eftersom aktivisterna i Addameer är utsatta nämner vi inga namn, men vi träffade en ung kvinna som arbetar med påverkansarbete i organisationen. Hon berättade för oss om förhållandet för fångarna som sitter i israeliska fängelser. De 6000 personer som sitter fängslade just nu sitter främst i israeliska fängelser, även om det strider mot Genèvekonventionen att de inte sitter inom det ockuperade området där de arresterats.Hon berättade också om de många barn som arresteras och döms för stenkastning, ett brott de ofta tvingas att erkänna under hot och långa förhör och som de även efter avtjänat straff förnekar. Straffen kan uppgå i flertalet år, med maxgräns 20 år för stenkastning.

Addameer hjälper till med kontakt med advokater, som ofta måste vara israeliska medborgare som kan både hebreiska och arabiska för att kunna resa till fängelserna och kommunicera under rättegångarna. Rättegångarna hålls på hebreiska, och palestinier som arresteras på Västbanken prövas i militära domstolar (oavsett brottsanklagelse, även trafikförseelser) medan bosättare prövas i civila domstolar.

I Ramallah stannade vi också till på Palestinian Embroidery Workshop, vars varor PGS säljer vidare i Sverige. De gör vackra broderier och handarbeten. Vi gick också runt på Ramallahs gator och upplevde trängseln och stadskänslan, och besökte Arrafats grav. Monumentet är pampigt och stort, en hel moské, och byggt på platsen där PLO:s högkvarter låg. På hemvägen gick vi genom Callandia Checkpoint. Som fotgängare fick vi passera genom smala korridorer av galler, och sen vänta länge vid en grind och möta vakter genom plexiglas. Det är inte svårt att föreställa sig hur mycket mer trängande och kränkande kontrollerna är när det är trångt med folk och långa väntetider.

På kvällen gick en mindre grupp från oss på en solidaritetskonsert på YMCA i Jerusalem. På konserten sjöng Peter Yarrow, Ukuleles for Peace, The Voices for Peace, The Jerusalem Choir. Det talades om projektet ”I am Peace” från The Jerusalem School. Stämningen var hög, och många sjöng med. Det var mycket fokus på samarbete mellan judar, muslimer och kristna, vilka alla körer och grupper som spelade och sjöng lade stor vikt vid. Att sprida kärlek och förståelse är förstås mycket viktigt, och de unga ansiktena på scenen skapar definitivt hopp för framtiden, men under konserten efterfrågade vi i PGS och JIPF mer analys. I våra hjärtan ryms både kärlek och kamp!"

Sofia Gadelii och Joella Berg

Tisdag 2015-03-17

"Vi vaknade upp i ett iskallt Nablus, men efter en varm kopp mint te vaknade vi till. Det har gått tre dagar, men det känns mycket mer än så. Det vi får ta del av och det vi får se är lika utmattande som det är viktigt, men något annat hade vi inte förväntat oss av ett land som legat under ockupation i snart 50 år. Vi vandrade igenom den gamla staden där vi fick se delar av sviterna efter den andra intifadan 2002.

Vår guide Naser tog oss till ett hamam (allmänt bad), vi fick smaka på det som enligt ryktet är den bästa "Knafehn" i Palestina och besökte en av de mest kända tvålfabrikerna. Under den lärorika och känsliga promenaden genom Nablus vackra gator så sprang vi på en samarit som entusiastiskt delgav oss sin bild av situationen i staden. Nablus tillhör samariterna sedan 3000 år tillbaka men Israel räknar det till sitt territorium. Det märks inte minst på de 10 checkpointsen och de 15 illegala bosättningarna runt staden.

Med splittrade känslor begav vi oss än en gång till ett flyktingläger. Denna gång till Askar Camp som var ett av de tre stora läger som finns i Nablus, där besökte vi det som kallas "Social Development Center" som är ett av de projekt PGS stödjer i Palestina.

Centret har varit avgörande för många människors liv efter både första och andra intifadan. Man försöker hjälpa människorna genom att utveckla och stärka dem, och det är det som var grunden till att projektet startades från första början på mitten av 1900-talet. Innan centret öppnades fanns det inga skolor eller sjukhus för de flera tusentals människor som bodde där. Centret erbjuder utbildning inom bla IT, mänskliga rättigheter och allmänna studier, samtidigt som man erbjuder en mängd olika kulturella aktiviteter. Mest fokus är det på barnen och ungdomarna som man vid tidig ålder försöker utbilda och att man ger dem möjligheter som de annars inte skulle fått, eftersom att de unga och de kommande generationerna är framtiden.

Det var under flera tillfällen som vuxna berättade att utan SDC så skulle det inte finnas några aktiviteter eller någon möjlighet för de som bor i lägret att utbilda sig eller att få den hjälpen de behöver. Efter ett välbehövligt lunchbesök åkte vi upp på samariternas heliga berg för att besöka det samaritiska museet. Nablus är boplatsen för den största delen av den minskande samaritiska befolkningen. Ca 770 samariter lever här tillsammans med kristna och muslimer."

Johanna Whalström och Sherin Sabet