Bakom taggtråd, murar, vakttorn och stängsel, mitt i en stor militärbas, ligger militärdomstolen Ofer. Det är en av två israeliska militärdomstolar på Västbanken, där palestinier ställs inför rätta anklagade för brott mot någon av de tusentals militärlagar som Israel infört på ockuperat område. Även barn åtalas och döms där, ibland så unga som 12 år. Själva domstolsbyggnaderna består av små containerliknande baracker.

Utanför sitter ett femtiotal palestinier med sina id-kort i händerna och väntar, först i något som liknar en stor bur, sedan i en sal utanför barackerna. Det finns en liten kiosk där, men eftersom det är Ramadan är det ingen som handlar den här dagen. Några vandrar nervöst fram och tillbaka i den 40-gradiga värmen. En mamma väntar på att de ska ropa ut hennes sons namn i högtalarna. Hon säger att hon varit där varje måndag under flera veckors tid, eftersom rättegången hela tiden skjutits upp. En ung kille väntar på sin brors rättegång. Han berättar att brodern är anklagad att ha lånat ut sin bil till några som planerade att kidnappa en israel. Han slår ut med händerna och ropar högt:

- Men han har inte ens en bil!

Jag är där tillsammans med två volontärer från människorättsorganisationen Addameer som arbetar med stöd åt politiska fångar, bland annat erbjuder de alla gratis advokat. Vår närvaro uppskattas av alla utom soldaterna som släpper in de anhöriga i rättegångsbarackerna, de försöker neka oss att gå in, men vi har fått tillstånd och lyckas övertyga dem.

Inne i containern som inte är större än 20 kvadratmeter, finns en domare, en åklagare, en sekreterare som skriver ner allt som sägs och ett antal vakter. Alla klädda i militärkläder. Försvarsadvokaten är klädd i en svart mantel. Det finns sex platser för anhöriga. Tre pojkar i taget förs in i baracken, de har fotfängsel i form av stora kedjor och fängelsekläder. Några har även handfängsel. De är väldigt unga, den yngsta bara 17 år och han skakar när han ombeds att resa sig upp. Det ser ut som att han ska svimma när domaren börjar räkna upp vad han anklagas för - på hebreiska! Han lyser upp när han får se sina anhöriga sitta där, och släpper inte sin mamma med blicken under hela processen. När de får möjlighet utbyter de några ord och pojken andas lugnare och lugnare. Han anklagas bland annat för stenkastning, för att ha kastat en molotovcocktail vid en demonstration och för att vara medlem i en förbjuden palestinsk organisation. Plötsligt pratar flera personer i munnen på varandra, advokaten säger några ord och nästa sekund var det hela över och pojken förs ut.

Rättegången ska skjutas upp ännu en vecka. Det var starkt och smärtsamt att se mötena mellan förtvivlade föräldrar och de unga åtalade pojkarna. De pratade och kunde utbyta blickar, men inte röra vid varandra. Någon grät. Någon slog ut med armarna och skrek. Det hela kändes som en teaterföreställning, långt ifrån hur en rättsprocess i en vanlig domstol går till.

Liknande scener utspelade sig under hela dagen. På löpande band och under kaosartade förhållanden dömdes unga killar till fängelse, eller fördes tillbaka till fängelset i ovisshet.

- Det finns inte någon som helst rättvisa i de här processerna, förklarar Gavan Kelly från Addameer efteråt när vi ses på hans kontor i Ramallah. Detta är att se som en viktig kugge i ockupationens system. Det är ett sätt att krossa alla former av motstånd mot ockupationen.

Förutom att arbeta med hjälp åt fångar, informerar Addameer om situationen kring arresteringar, förhör och rättegångar. De försöker uppmärksamma omvärlden på de missförhållanden som råder i fängelserna, med tortyr och andra brott mot mänskliga rättigheter.

Sedan ockupationen inleddes 1967 har 800 000 palestinier fängslats och ställts inför rätta i militärdomstol. I dag finns 1 650 militärlagar som reglerar allt i palestiniernas liv, från vilka grönsaker de får odla till vilka partier de får stödja. Nya lagar kommer till hela tiden och de behöver inte offentliggöras. De som arresteras och åtalas vet oftast inte vad de anklagas för förrän i domstolen.

Gavan Kelly säger att många av de som arresteras sätts i så kallat administrativt förvar och de får aldrig veta vad de anklagats eller dömts för. De får ingen advokat som kan försvara dem. Enligt internationell rätt är det tillåtet att använda sig av administrativt förvar under väpnad konflikt, temporärt och under väldigt speciella väl definierade omständigheter, det måste råda ett hot mot nationen. Israel använder detta rutinmässigt och flera palestinier har suttit fängslade flera år utan rättegång.


Israel skrev under Barnkonventionen 1991 och tillämpar den för barn i Israel, men för palestinska barn på Västbanken och Gaza tillämpas i stället samma militärlagar som för vuxna. Varje år döms 500-700 barn mellan 12-17 år i israeliska militärdomstolar efter att ha arresterats, förhörts och fängslats av israeliska armén, poliser eller säkerhetstjänsten.

Sedan år 2000 har ungefär 8 000 barn fängslats. De flesta har arresterats mitt i natten när soldater kommer till deras hem, tungt beväpnade. Andra har gripits på gatan eller i vägspärrar. Barnen får handfängsel och ögonbindel innan de förs bort i en militärjeep. Oftast utan att föräldrarna får veta varför eller vart barnen ska föras.

Ayed Abu Eqtaish från Defence for Children International, DCI Palestine, som bland annat arbetar med att dokumentera övergrepp mot barn i dessa situationer. Han berättar att barnen far väldigt illa i de här processerna och att det förekommer tortyr av olika slag.

- Under färden till arresten blir barnen ofta utsatta för fysiskt våld, soldaterna slår och sparkar dem. Handfängslet som är i hård plats sätts ibland fast så hårt att det stoppar blodcirkulationen och ibland sätts händerna fast över huvudet, säger Ayed.

Han berättar att det vanliga är att barnen inte får träffa sina föräldrar och att de inte informeras om sin rätt att vara tysta.

- Efter timmar av hot och förnedring, är det många barn som erkänner, även om de är oskyldiga. De skriver under ett dokument, på hebreiska som de inte förstår, att de erkänner stenkastning, vilket är den vanligaste anklagelsen. Detta används sedan som bevis i rättegången.

Under rättegången i militärbaracken är första gången de får träffa sina föräldrar och advokaten. Ofta utmattade efter att ha suttit i en bil i timmar med tunga kedjor runt händer och fötter. Ayed håller med Gavan om att det inte finns någon rättvisa i domstolsprocesserna och att det är ett system för att krossa motståndet mot ockupationen. Han berättar att 99 procent fälls i militärdomstolarna. Rädda Barnen arbetar också med palestinska barnfångar. Enligt deras statistik har 75 % av barnen som arresteras utsatts för fysiskt våld under tiden i häkte och 54 % har utsatts för muntliga kränkningar. En av Rädda Barnens samarbetsorganisationer i Palestina, YMCA, har gjort en rapport som visar att majoriteten av de barn som arresterats och suttit frihetsberövade lider av någon form av psykologiska problem som påverkar deras dagliga liv. Över två tredjedelar har sömnproblem, 95 procent får humörsproblem, som ökad aggression och 60 procent uppger att de vill hoppa av skolan. De flesta bär med sig problem hela livet.

När jag frågar Ayed vad han vill att omvärlden ska göra, förutom att sprida information om detta, svarar han utan att tveka. BDS – bojkottaktioner mot Israel. Addameer är en av många organisationer från det palestinska civilsamhället som uppmanar till bojkottaktioner mot Israel till dess att ockupationen upphör.

- Att bojkotta Israel är ett sätt att pressa makthavare så att de ställer Israel till svars för brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter, säger han.

Anna Wester

Källor och lästips:

Addameer, Prisoners Support and Human Rights Association: www.addameer.org

Defence for Children, DCI: www.dci-pal.org

Rapport: Children in Isareli Military Detention. Observations and Recommendations. UNESCO. Februari 2013.