Några av ungdomarna i Rashedieh som deltar i projektet

Då var det dags att följa upp våra nya projekt i Libanon. Sedan 2013 har vi två nya projekt igång. Med finansiering från Forum Syd under två år så stödjer PGS ett fyrtiotal ungdomar i ett ”Youth Empowerment” projekt med Naba’a i två flyktingläger utanför Tyr: Rashedieh och El Buss. Tillsammans med stiftelsen Rights Now, ett för PGS nytt samarbete, stödjer vi ett projekt för palestinska och syriska barn som flytt undan kriget i Syrien och som nu bor i det palestinska flyktinglägret Burj El Barajneh. Projektet stödjer barnens rätt till skolgång och ordnar bland annat extra lektioner för 140 barn för att komma ikapp med UNRWA:s läroplaner samt möjligheter till psykosocialt stöd, lek och idrott samt stöd till barnens föräldrar.

 Under två dagar hade vi möjligheten att följa Naba’as arbete med ungdomarna i Rashedieh och El Buss. Mycket har dock förändrats sedan denna projektidé föddes 2012 och varje läger har idag tagit emot upp emot 400 palestinska familjer från Syrien (runt 2000 personer). Detta medför förstås en stor påfrestning för alla i lägret och så även för vår samarbetspartner som nu också har projekt för att stödja flyktingarna från Syrien.

Projektet går dock enligt planen och de 40 killar och tjejer, ofta med lite brokig och socialt tuff bakgrund, har deltagit i en 21-dagars kurs om: mänskliga rättigheter, hur man gör undersökningar på gräsrotsnivå, kommunikationsfärdigheter, skriva projekt och göra uppföljning, medling och konfliktlösning bland annat. Vi träffade ett 10-tal tjejer och killar i Rashedieh och pratade om projektet och andra saker som berör dem i lägret. Det allra största problemet, enligt både killarna och tjejerna är bristen på jobb och svårigheten att söka till universitetet på grund av höga avgifter. Det finns i praktiken inga jobb idag för palestinier och det skapar en oerhörd frustration och för med sig en rad andra problem. Det är enklare för extrema grupper att locka till sig dessa unga män då de kan erbjuda en summa pengar, samt att de får vapen och genom detta anser sig ha en ställning i lägret. Det finns redan en del unga män som åkt till Syrien för att delta i kriget, kanske inte så mycket för politiskt eller religiös övertygelse men för äventyr och pengar, något som bryter den monotona rutinen i lägret. Situationen påverkar lika mycket unga tjejer. Många får inte jobba utanför lägret för sina familjer, dels på grund av traditionella värderingar men också alltmer på grund av rädsla och den ökade osäkerheten som råder i Libanon. Inne i lägren finns det knappt några möjligheter till jobb eller ens aktiviteter för unga kvinnor.

Det är därför som Naba’a är ett andningshål i flera av lägren och teamet fokuserar nu allt mer på ungdomar och unga vuxna. Redan nu, 8 månader sedan projektet startade tycker de att de märker skillnad på de ungdomar som deltar i projektet. Två av dem brukade hänga på gatan och ta lättare droger och det är just de två som nu är på Naba’as center dagligen. Förutom aktiviteterna i projektet hjälper de till ibland med aktiviteter för de yngre barnen.

Vi fick följa med en av killarna hem och träffade hans föräldrar. Som alla palestinska familjer fick vi höra en historia om flykt av föräldrarna. Utkörda från Palestina till Jordanien, vidare till Irak. En period av lugn, studier och sedan ett bra jobb. Under Gulfkriget tvingade att flytta på nytt, till Libanon och Rashedieh där pappan nu jobbar med att lasta på och av varor, trots sin universitetsutbildning i Bagdad. Att sonen hamnat i dåligt umgänge och om tillgången till droger i lägret, att frustrationen och bristen på jobb får ungdomarna att välja politiska grupper, droger och gäng istället för studier som ändå inte leder till något jobb. Naba’as arbete och aktiviteter är en av få möjligheter för dessa ungdomar att välja en annan framtid. Även om aktiviteterna inte ger någon inkomst så erbjuder de ungdomarna nya färdigheter, möjlighet att lära sig ett yrke och framför allt, de får prova på att ta ansvar och använda sin nya kunskap till att vara med och påverka sin situation.

Vi lämnade som vanligt Naba’a med en känsla av hopplöshet och hopp på samma gång. Hopplöshet på grund av det förtryck och den diskriminering palestinierna i Libanon ständigt möter men hopp om långsam förändring på grund av det arbete som Naba’a och andra organisationer envist fortsätter med för att ge barn och ungdomar en bättre framtid.

Charlotte Axelsson

Område: