Tillsammans med fem medlemmar från Palestinagruppen i Stockholm reste jag till Västbanken sista veckan i juli. Att resa runt på Västbanken kräver ett stort mått av tålamod, man måste vara inställd på att vänta och stå i kö överallt samt att köra stora omvägar då muren, bemannade checkpoints och avspärrningar försvårar framkomligheten. Vi fick en inblick i hur det dagliga livet är för palestinier på ockuperat område då vi bland annat besökte PGS olika samarbetsprojekt.
Muren som jag senast såg i maj 2005 växer så fort så att man inte hinner med och den omringar nu hela byar och samhällen runt om på Västbanken. Östra Jerusalem som ockuperades 1967 och som nu helt är omgärdat av israeliska bosättningar kommer snart att vara helt stängt för alla som bor på Västbanken. Det enda sättet att komma in i Jerusalem kommer att vara genom speciella checkpoints och öppningar i muren och med speciella tillstånd.
Under 2005 har Askar Camp fått ett stöd från en annan internationell organisation för att bygga en trädgård med lekplats och en scen för uppträdande och vid vårt besök fick vi ta del av det sommarläger som de haft för 100-tals barn under sommaren. En hel eftermiddag såg vi folkdans med en grupp bestående av åtta pojkar och flickor och en fantastiskt bra sånggrupp.
De spelade även en teaterpjäs om muren som delvis skrivits av barnen i Askar. Den hade många bra poänger, till exempel fick alla journalister och besökare som skriver och fotograferar palestinska folket en känga – hur mycket vi än fotograferar och skriver så händer inget som förändrar det politiska läget på marken!
En konstgrupp som arbetat hela vintern visade sina verk och det var roligt att se hur fritt de arbetat med sina bilder. Alsterna kommer att visas på universitet i Nablus under augusti.
Genom sitt arbete med sommarlägret har de ansvariga för centret även upptäckt flera specialförmågor bland barnen, bland annat två små pojkar som fick stå på scen för att helt naturtroget härma både en åsna och en tupp till allmänt jubel från hela publiken.
Tre pojkar som betraktats som helt ”omöjliga” då de klättrade på väggarna, irriterade alla och var helt oregerliga visade senare att de kunde lite break dance. Genast iordningställdes en liten plats för dem att öva på. De var helt otroliga då de uppträdde för oss. De gjorde volter, hoppade på en arm och snurrade på huvudet. När de snurrade på huvudet på betongen med bara en liten kartongbit under sig blev vi lite förskräckta, men centrets ledare lovade att snarast skaffa fram bra underlag för gruppen då de ska uppträda framöver.
Vi imponerades över alla dessa barn som tillsynes helt orädda uppträdde och var frimodiga i sitt sätt trots den svåra verklighet de lever under. Det gör att man får en tro på framtiden trots allt svårt man ser på sina resor i området.
En hel dag deltog vi också tillsammans med Israeli Committee Against House Demolitions och andra internationella volontärer med att bygga upp ett hus som de israeliska myndigheterna rivit för en familj i byn Anata utanför Jerusalem. Det var roligt att tillsammans med ägaren till huset måla, tvätta golv och bära jord till den lilla trädgård som han ska plantera senare. Nu är det bara att hoppas på att den israeliska ockupationsmyndigheten inte river huset igen såsom de gjort för många andra palestinier som fått sina hus rivna både två och tre gånger.