Hallå världen! Palestina anropar (del 1000)

Östra Jerusalem 2015 Foto: Anna Wester

Nu sprids skräck i Jerusalem och i städer och byar på Västbanken när Netanyahus högerextrema regering inlett en brutal offensiv med kollektiv bestraffning mot hela det palestinska folket. Hundratals palestinier har blivit beskjutna av israeliska soldater de senaste dagarna, många har skadats och några har dött. Samtidigt har de militanta bosättarna trappat upp attackerna mot civila palestinier. Nu hotar Israel med en ny Operation Defensive Shield, den blodiga invasionen 2002.

Utvecklingen kommer inte som någon överraskning. Israels grepp om det ockuperade Östra Jerusalem har hårdnat och provokationerna gentemot palestinier som lever i den tilltänkta huvudstaden har accelererat. För alla palestinier är Jerusalem en central symbol och det som sker där får konsekvenser i hela det palestinska området

Förevändningen för offensiven är denna gång morden på ett israeliskt par nära en bosättning öster om Nablus på ockuperad mark. Medierna i Sverige rapporterar om "ökat våld mellan palestinier och israeliska säkerhetsstyrkor", men det är viktigt att sätta det som nu sker i sin kontext och också minnas att många palestinier dödas utan anledning och utan att det når västerländsk media. Bara i år har fler än 20 palestinier dödats av den israeliska armén.

Även när mediernas strålkastare är släckta pågår ockupation och apartheid, dag ut och dag in. Palestinierna ser sina barn arresteras och dödas, sin mark konfiskeras och sina hus rivas. De bor bakom murar och taggtråd, snart utan hopp och drömmar.

Omvärlden har erkänt palestiniernas rättigheter i resolutioner och konventioner. Men aldrig någonsin ställs Israel till svars för brotten mot dem. Istället tillämpas dubbla måttstockar, där palestinierna kallas terrorister när de gör motstånd, medan en av världens starkaste militärmakter kommer undan genom att hävda självförsvar.

Det finns bara en lösning på det här - ett slut på ockupationen och en rättvis fred.

Det finns tillfällen när omvärlden står maktlös inför brott mot mänskliga rättigheter. Och när sanktioner kan ses som ett trubbigt verktyg. När det gäller Israel har omvärlden en makt som inte utnyttjas. Israel välkomnas i internationella samarbeten och har förmånliga avtal inom många områden med till exempel EU. Israel är beroende av detta, så krav och sanktioner skulle garanterat ha en effekt.

Hallå världen. Stoppa israels kollektiva bestraffning av det palestinska folket. Sluta belöna Israel och låt dem stå till svars för alla folkrättsbrott. Gör något. Del tusen.

Anna Wester, ordförande Palestinagrupperna i Sverige (PGS)

Veolia ger upp ockupationen

Foto: Anna Wester, Jerusalem 2006

Det franska jätteföretaget Veolia, med 179.000 anställda inom energi, vatten och återvinning, ger upp och avslutar sin inblandning i den israeliska ockupationen av Palestina. Detta är den största segern hittills för den internationella BDS-rörelsen som med bojkotter, avinvesteringar och sanktioner vill förmå Israel att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla medborgare och tillåta flyktingarna att återvända.

Veolia har varit inblandat i den israeliska ockupationen på flera olika sätt: genom att köra segregerade busslinjer på Västbanken, genom dumpning av de illegala bosättarnas skräp på palestinsk mark, genom avloppssystem till bosättningarna och genom investeringar i spårvägen genom ockuperade delar av Jerusalem. Samtliga kontrakt har nu, under trycket av BDS-rörelsen, avslutats. Beräkningar visar att Veolia har tappat runt 20 miljarder dollar (169 miljarder kronor) i förlorade kontrakt genom sin roll i ockupationen. Det sänder en allvarlig signal till andra företag: sluta upp att stödja ockupationen eller gå samma väg. I fallet med apartheids Sydafrika vägrade företag som Shell i det längsta att lämna förtrycket – vilket sannolikt skadade verksamheten för lång tid framåt. Den som stöder rasism och segregation riskerar att hamna i bakvattnet när framtiden skall byggas.

Fallet Veolia säger oss något. Det går att påverka, att med icke-våld förändra en outhärdlig verklighet. Den största varuhuskedjan i Luxemburg, Cactus, beslutade nyligen att sluta sälja israeliskt, eftersom priset i form av tappat kundförtroende blev för högt. Vi kan ställa samma krav på COOP, ICA, H&M, IKEA och de andra. Sluta upp att stödja ockupationen eller förlora oss som kunder. Bojkotten av Israel gäller inte för evigt. Den gäller tills man avslutat ockupationen, garanterat palestiniernas rättigheter och erkänt den palestinska statens rätt att existera. Ju starkare BDS-rörelsen blir, desto snabbare kan det gå.

Gunnar Olofsson Ordförande i Borås Palestinagrupp

"Här skall vi stanna" - Kampen om land, vatten och frihet i Palestina

En gång om året gör Palestinagrup­perna en temaskrift. Vi har till exempel skrivit om apartheid, utbildning och idrott. Allt med fokus på Västbanken, Gaza och Israel, och den långa kampen för ett fritt Palestina. Förra året handlade tidningen om hur det är att vara ung och leva under ockupation.

Den här gången är temat miljö.

Det är utan tvekan ett oerhört viktigt ämne – i synnerhet i Mellanöstern, som förutspås att drabbas hårt av klimatför­ändringarna. Det finns forskning som visar att det redan har börjat hända. Det har länge varit svår torka i Nordafrika och runt östra Medelhavet. I Jemen och Libyen håller grundvattnet på att torka ut, och det varnas för att vattenkrisen snart kommer att vara ett faktum i hela regionen, när ett allt torrare och hetare klimat i kombination med de växande befolkningarna kommer att sätta ytterli­gare press på områdets naturresurser, inte minst vattnet.

Men ingenstans är läget så akut som i Gaza.

Bara några få procent av vattnet som pumpas upp ur Gazas brunnar anses vara säkert att dricka, och inom bara något eller några år kan hela grund­vattenreservoaren vara så förorenad av saltvatten och utsläpp att den inte längre går att använda. FN varnar för att om inte något drastiskt görs omedelbart, så kommer det inte längre att vara möjligt att leva där om några år. Men även på Västbanken är situationen krisartad, i synnerhet i Jordandalen.

Lyckad lägerhelg på Granhedsgården

PGS och Ibn Rushd lägerhelg för unga på Granhedsgården blev helt fantastisk. Alla som deltog bidrog till detta i diskussioner och i utbyte av erfarenheter.

Under tre dagar hann vi med att lyssna på föreläsningar och samtala om historien bakom dagens situation, livet under ockupation i Palestina, situationen för palestinska flyktingar i Syrien, rasism och vad vi kan göra för att bekämpa den, BDS och aktivism och mycket mer.

Vi paddlade kanot, var ute i skogen, plockade blåbär och dansade dakbe.

Tack till alla underbara ungdomar som var med. Tack till er som berättade era historier. Tack till Sveriges Unga Muslimer, Judar för Israelisk Palestinsk Fred och Ungdom mot Rasism för medverkan på olika sätt. Och tack till Ibn Rushd för bra samarbete, framför allt bra jobbat av lokalföreningarna i Sundsvall som gjorde det största arbetet.

Det här gör vi om.

"Jag saknar mitt hem. Mina saker och mitt liv."

Det är svårt att tro att det är ett år sedan Israels senaste krig mot Gaza när man passerar de hårdast drabbade områdena. Överallt är det ruiner av sönder­bombade hus, på vissa ställen är det bara en hög grus kvar av det som för bara ett år sedan varit någon familjs hem. Det är som att rädslan och smärtan från de 51 dagarna när israeliska stridsflyg bombade dag och natt, hänger kvar i luften. Och de byggnader som återstår är fulla av kulhål från striderna på marken.

Det är varmt och fullt av flugor i den container som numera är familjen Houdas hem i Beit Hanoun i norra Gaza. De har klätt väggarna med tyger och på golvet ligger madrasser och kuddar, som vi blir bjudna att sätta oss på. Där finns inga möbler alls. Innan kriget bodde familjen, mamma Mouna, pappa Hatem och deras barn, i ett fyravåningshus som bombades sönder. Hatem lyser upp när han pratar om familjens gamla hus:

– Det var inget vanligt hus. Det var ett mycket, mycket vackert hus, säger han med stolthet i rösten.

Protest mot Israels husrivningar

PGS har tillsammans med 30 internationella organisationer undertecknat ett upprop mot Israels husrivningar i Palestina.

Surge in Israeli demolitions of Palestinian homes condemned by 31 international organizations
21 August 2015

Thirty-one aid, faith, human rights, and development organizations are calling on world leaders to take urgent action to halt ongoing demolitions and hold the government of Israel accountable for the wanton destruction of Palestinian property and of projects funded by international aid in the occupied West Bank.

During a surge in demolitions this week, the Israeli army demolished at least 63 homes and basic structures across 10 Palestinian communities in Area C, the 60 percent of the West Bank where Israel has maintained full military and civil control. Among the demolished structures were 12 basic humanitarian necessities, including a solar panel, a portable latrine, animal pens, and tents financed by the European Union.

The organizations said that international donors should seek to recover the financial costs of their destroyed structures and commit to resupplying the aid. In May 2012, the European Union stated publicly that it expected the government of Israel to protect its aid in Area C. Since then, hundreds of aid items funded by European and other donors have been demolished or seized. At least 356 structures, including 81 internationally funded aid items, have already been demolished in Area C this year.

All told, demolitions this week rendered 132 people homeless, including 82 children, accounting for a quarter of the displacement from demolitions in 2015 and marking the highest number of people rendered homeless from demolitions in nearly three years.

Att beväpna apartheid

EU är nära allierat med Israel vad gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95 miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och stridsfartyg.

Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.

BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.

Bosättarattacker 2015

Sedan 2004 har israeliska bosättare utfört fler än 11 000 attacker mot palestinier på Västbanken. Bosättare attackerar regelbundet palestinier med våld, vandaliserar och sätter eld på moskéer och kyrkor, örstör och bränner ner olivträd och förgiftar vattenbrunnar. 

Den 31 juli i år satte en grupp bosättare eld på två palestinska familjers hus i Duma, nära Nablus. Flera skadades och 18 månader gamla Ali dog. 

Här är en sammanställning av de allvarligaste bosättarattackerna under 2015:

Israeli Settler Terrorism

Därför behövs BDS!

I år är det tio år sedan BDS-uppropet kom, BDS som står för bojkott, desinvestering och sanktioner. Det kom som en vädjan från flertalet palestinska organisationer från det civila samhället till omvärlden för att nå ett slut på den israeliska ockupationen.

BDS-uppropet är en protest mot tidigare misslyckade fredsinitiativ och nu senast Osloavtalet som har fragmenterat det palestinska folket. Flertalet FN-resolutioner och dokument har inte lyckats förändra eller uppnå en rättvis fred i regionen.

BDS är att genom ickevåldsliga medel få ett slut på Israels ockupation av Palestina.

Aldrig har frågan om BDS varit så aktuell i media, ja överhuvudtaget, som just nu. Medlemmar av Knesset inklusive premiärminister Netanyahu har uttalat sig och sagt att BDS - rörelsen är "ett strategiskt hot", ord som vanligtvis är reserverat för Irans kärnvapenprogram i israelisk media. Detta måste innebära att BDS verkligen gör skillnad.

Hälsning från Gaza

Nu har arbetet med årets temaskrift börjat på allvar. Temat kommer att vara miljö ur olika perspektiv; land och vatten. Det är en viktig del i ockupationen och motståndet mot den, kampen om marken och vattnet. Resan börjar i Gaza. Anna Wester skriver:

”Jag är så glad över att vara i Gaza igen. Så många glada återseenden och bra möten, men också hemska historier, framför allt från förra sommarens attacker. Nu sitter jag och Catrin på hotellet och försöker samla lite av intrycken från våra dagar här. Solen har precis gått ner, men folk är fortfarande kvar på stranden som ligger alldeles nedanför.

Solnedgången var bländande vacker, som alltid i Gaza. Havet som folk beskriver som så enormt viktigt.

- När jag är på stranden och ser ut över havet, känns det som att jag äger hela världen, sa en vän i går.

Instängda i världens största utomhusfängelse suddar havet ut den synliga gränsen och ger en känsla av frihet. Fast självklart vet alla att de israeliska militärbåtarna aldrig är långt borta. 

Varje gång jag kommer hit, så slås jag av hur litet Gaza är. Trångt. Världens mest tätbebyggda område. Att se alla sönderbombade hus och sitta och prata med människor som levde i den där mardrömmen under 52 dagar, att höra om förlorade vänner och släktingar, rädslan, förtvivlan, ilskan. Och nu HOPPLÖSHETEN. Det gör så ont att tänka på att omvärlden lät detta ske. Att 1,8 miljoner människor instängda utan att ha någonstans att ta vägen, bombades dygnet runt i över en månad. Och nu RÄDSLAN att det ska hända igen. Och sen tanken på att inte ett enda av de raserade husen ännu byggts upp. 

Frågan man vill ställa hela tiden är hur orkar ni? 

Sidor

Prenumerera på Startsidan innehållsflöde