Foto: Margareta Sjöberg

Årets specialnummer av Palestina Nu har utbildning som tema. Det är ett ämne som aldrig förlorar sin relevans men som sällan känts så angeläget som nu, då den arabiska våren sveper över Mellanöstern. I Egypten, liksom i andra länder, är det de unga och välutbildade som leder revolutionen. De som har tröttnat på att leva under förtryckande regimer och vill ha samma möjligheter att forma sina liv som deras Facebookvänner i Sverige och andra västländer.

Även i Palestina har det alltid varit de unga som lett motståndet mot ockupationen – under intifadorna, de två palestinska upproren på 1980- och 1990-talet, med stenar och vapen i hand, under de senaste åren i stället med böcker, bloggposter och demonstrationer. Kampen för en palestinsk stat förs i dag på den diplomatiska, ekonomiska och kulturella arenan – i den internationella kampanjen för bojkott av israeliska produkter; i flotillornas försök att bryta belägringen av Gaza; i FNs Generalförsamling, där palestinierna söker stöd för en självständighetsförklaring, och i den Internationella domstolen i Haag, där palestinska jurister hoppas kunna ställa israeliska krigsförbrytare inför rätta.

Det är en kamp som ställer nya krav på palestinierna, som fordrar kunskaper i juridik, statsvetenskap, media, PR och språk, och ungdomarna är ivriga att delta. Pratar du med palestinska skolbarn så säger de att de vill bli läkare, lärare, advokat eller jobba med datorer – men nästan alla tillägger att de vill göra något för att hjälpa sitt land och sitt folk.

Att det är ungdomarna som bestämmer hur framtiden skall se ut och att skolorna spelar en viktig roll i att forma deras
engagemang och åsikter, det vet både israeler och palestinier. På båda sidor finns det krafter som utnyttjar undervisningen för både konstruktiva och destruktiva syften. Skolan kan vara ett redskap för att skapa förståelse, tolerans och hopp om en bättre framtid, men den kan också användas för att fördjupa hatet och rädslan och lägga ny ved på den ständigt pyrande elden.

I tidningen beskriver vi hur israeliska barn ända från dagisåldern får lära sig att beundra armén och påverkas till att själva vilja bli soldater. Men vi får också möta ungdomar som funnit en inre styrka och trygghet genom att utbilda sig, och som vill motverka våld och hjälpa utsatta.

– Jag vill jobba för jämlikhet och rättvisa, säger 21-åriga Ahd, som intervjuas i skriften. Hon är en av många unga palestinier som lärt sig att älska böcker i den PGS-stödda läsestugan i Abu Dees.


Foto: Keren Manor activestills.org


Vi berättar också om de många hinder som hon och andra palestinier måste övervinna för att kunna göra det som de
flesta i Sverige tar för givet: gå i skolan. Ockupationen påverkar varje del av tillvaron i Gaza och på Västbanken, och utbildningen är inget undantag. Vägspärrar, utegångsförbud och trakasserier från soldater och bosättare gör det svårt för många barn och ungdomar på Västbanken att ta sig till klassrummen. Muren har ytterligare försvårat framkomligheten. Ett annat problem är den bistra ekonomiska situationen på de ockuperade områdena. Många palestinska familjer – framför allt i Gaza och i flyktinglägren – har inte ens råd att köpa pennor och papper åt sina barn och är beroende av nödhjälp. Men även bland de allra fattigaste är utbildning något som prioriteras.

– Frågar du flyktingarna själva så anser de utbildning vara det absolut viktigaste, säger dr Muhannad Bidas, som
berättar om verksamheten i FN-organet UNRWAs 700 skolor i Mellanöstern.

– Genom utbildning får människor ett bättre liv, det ger dem en identitet och de lär sig om sina rättigheter.

Vi får också höra röster från Gaza, som av invånarna själva ofta beskrivs som ett fängelse. För ungdomarna där är det svårt att planera framåt och deras valmöjligheter är begränsade. Förr om åren hade de möjlighet att studera på de palestinska universiteten på Västbanken, men den israeliska avspärrningspolitiken har gjort det omöjligt. I Gaza råder det stor brist på klassrum, och det är inte ovanligt att skolorna bombas under israeliska militäroperationer.

I stället för att göra det lättare för de palestinska ungdomarna att utbilda sig – och därmed minska risken att de ansluter
sig till någon väpnad grupp – har den israeliska armén systematiskt attackerat både skolor och studenter. Räder mot universiteten var vanliga under intifadorna och många studenter arresterades. Men det har inte fått palestinierna att ge
upp. De är ett av de mest välutbildade folken i Mellanöstern.

– Studenterna är de verkliga frihetskämparna, konstaterar författaren och människorättsaktivisten Mohammad Othman. Det är alla de ungdomar som mot alla odds lyckas ta sin examen som är de sanna hjältarna i kampen för en palestinsk stat. Det är också de som utgör det största hotet mot en ockupationsmakt som helst ser att palestinierna hålls nedtryckta
i okunskap och undergivenhet. Föreställningen om att utbildning är en form av motstånd löper som en röd tråd genom artiklarna i den här tidningen.

Men vi påminns också om alla svårigheter som väntar ungdomarna efter examen. Wafa Hamdan, rektor för en flickskola i Jenin, betonar att den största utmaningen väntar den dag eleverna ger sig ut i arbetslivet. Så länge ockupationen fortsätter och den palestinska ekonomin är beroende av israelernas välvilja och omvärldens bistånd kommer arbetslösheten att vara hög och osäkerheten om framtiden stor.

I slutändan är det heller inte i skolorna på Västbanken och i Gaza som palestiniernas framtid avgörs, utan i klassrummen i Israel. Det är trots allt där vi hittar de framtida israeliska politikerna, generalerna, journalisterna och fredsaktivisterna – alla de som i dag bestämmer över livet på de palestinska områdena.

Skolorna i Israel har mycket större resurser än de palestinska och ungdomarna kan välja mellan en mängd olika utbildningar. Till skillnad från palestinierna under ockupation har de heller inga svårigheter att ta sig till skolorna – utom i Sderot, där militanta gruppers raketer från Gaza ibland tvingar barnen att stanna hemma. Universiteten i Israel har hävdat sig väl vid internationella jämförelser och landets forskningsinstitut har frambringat flera Nobelpristagare. Ändå har det de senaste åren kommit larmrapporter om att såväl grundskolan som den högre utbildningen befinner sig i kris, bland annat beroende på låga lärarlöner och otillräckliga anslag till både teknik och humaniora. Enligt många ekonomer är det ockupationen – de enorma anslagen till militären och till bosättningarna – som är orsaken till att Israel inte har råd att satsa mer på till exempel utbildning. Den sociala proteströrelse som förra sommaren fick hundratusentals israeler att varje vecka ge sig ut och demonstrera var ett talande exempel på att det finns många i Israel som har det svårt.

Ett annat problem med de israeliska skolorna – och det blir ännu allvarligare av att de flesta israeler inte anser att det är något problem – är att ungdomarnas demokratiska och liberala värderingar urholkas. I opinionsundersökning efter opinionsundersökning konstateras att de i stället fått allt mer rasistiska och nationalistiska åsikter. Nästan hälften av de judiska gymnasieeleverna anser att landets palestinska minoritet inte bör ha samma rättigheter som dem, trots att de också är israeliska medborgare. En majoritet tycker inte att palestinier bör få väljas in i Knesset, det israeliska parlamentet. De tror heller inte att förhandlingar med palestinierna kan leda till fred eller att Israel kan leva i fred med sina arabiska grannar.

I det här numret av Palestina Nu möter vi bland annat den israeliska forskaren Nurit Peled-Elhanan, som undersökt de israeliska skolböckerna och kommit fram till att de beskriver palestinierna på ett fördomsfullt sätt. Detta, menar hon, har till syfte att förbereda ungdomarna inför militärtjänsten. Det är lättare för en soldat att bemanna en vägspärr eller bryta sig in hos en familj mitt i natten om han eller hon betraktar palestinierna som
terrorister, inte som människor.

– Det israeliska utbildningssystemet har ett enda syfte: att skapa goda soldater åt ockupationsmakten, sammanfattar
Peled-Elhanan sin forskning.

Den israeliska organisationen New Profile kommer till samma slutsats i en rapport som granskar militärens inflytande över den israeliska skolan. De visar där hur försvaret och utbildningsministeriet tillsammans skräddarsyr skolsystemet
så att barn och ungdomar skall uppmuntras till att rycka in i armén.

Vi besöker också det israelisk-palestinska fredskollektivet Neve Shalom/ Wahatal- Salam inne i Israel, som driver en av landets tvåspråkiga skolor. Där får palestinska och judiska barn ända från förskoleåldern lära sig varandras språk och kulturer. Trots att det dagliga livet är långt ifrån så idylliskt som man kan tro i en by som kallas ”fredens oas”, är skolan ett gott exempel på hur man med rätt utbildning kan få ungdomar att aktivt ta ställning för fred och samexistens. Andelen vapenvägrare från Neve Shalom/ Wahatal- Salam ligger långt över det nationella genomsnittet.

– Det är klart att det går att leva tillsammans, säger Rita Boulos, en av dem som flyttade till fredsbyn så att hennes barn skulle slippa gå i den statliga israeliska skolan.

Hur det ser ut i den statliga skolan berättar vi i en artikel som beskriver diskrimineringen i det israeliska utbildningssystemet. Staten investerar tre gånger så mycket i en judisk elev som i en palestinsk, trots att båda är medborgare i samma land, med samma skyldigheter och rättigheter. Som en följd av detta får palestinierna i Israel inte samma möjligheter som sina judiska jämnåriga.

I det här numret av Palestina Nu konstaterar vi att skolan inte bara hjälper till att forma våra åsikter och vår personlighet, utan hela den värld vi lever i. Utbildning handlar inte enbart om att ge den enskilde individen möjlighet att utnyttja sin begåvning och få ett meningsfullt liv, utan om vilka värderingar som skall ligga till grund för samhället. Ett barn som lär sig tolerans, nyfikenhet och allas lika värde behandlar förhoppningsvis andra människor med respekt.

Detta är särskilt viktigt i Mellanöstern, där misstro, rädsla och hat alltför länge har satt sin prägel på den dagliga tillvaron för miljoner israeler och palestinier. I en tid när många har förlorat hoppet om att de båda folken skall kunna leva tillsammans i en varaktig och hållbar fred, borde de unga få chans att skapa sig en annan framtid. Det är bara om de tänker på ett annat sätt än sina föräldrar som våldsspiralen kan brytas.

Det är därför vi skriver om utbildning.

Catrin Ormestad och Anna Wester

Utbildning under ockupation beställer du genom att mail PGS: info@palestinagrupperna.se. Den är gratis, men beställer du mer än ett exemplar tar vi betalt för portot. Lärare kan hitta den via Utbudet - utbu

 

 

d6_nid: 
2 497