Artikelarkiv

Kulturkväll för Palestina i Göteborg

Flytta (Eurovision) Finalen

Så gick den äntligen av stapeln, kulturkvällen för Palestina som Palestinagruppen i Göteborg tillsammans med andra organisaitoner planerat sen i februari.

Medan det fortfarande strömmade in folk i den ljusa och festklädda lokalen på Blå Stället i Angered läste Sabrin Jaja sin dikt om sin längtan efter ett hemland.

Programmet var blandat med olika uttrycksformer och som mest var det närmare 200 personer som tog del av det fullspäckade programmet.

Läs mer om kulturkvällen här

Kulturkväll för Palestina i Göteborg 4 april, 2019

Så gick den då äntligen av stapeln, kulturkvällen för Palestina som aktivister från PGS och flera andra organisationer planerat sen februari. Lokalen fylldes till sista plats och som mest var det 200 personer som tog del av det fullspäckade programmet.

Programmet var blandat med olika uttrycksformer och många starka budskap.

Läs mer i bilagan

Rapport Autism projekt

 

A PROJECT FOR ENHANCING THE QUALITY OF MEDICAL AND PSYCHO-EDUCATIONAL SERVICES FOR CHILDREN WITH AUTISM IN THE GAZA STRIP

David Henley Ph.D., M.D. Child Neurologist, Uppsala University Sweden
Henrik Pelling M.D. Child Psychiatrist, Uppsala University Hospital
Josefin Mannberg Psychologist and CBT Psychotherapist, Habilitation Center for Children and Adults, Uppsala
Lena Nilsson Speech-Language Pathologist, Habilitation Center for Children and Adults, Uppsala 

Läs rapporten här

Givarbrev 1, 2019

Förskola som stängs för att den ligger för nära en israelisk bosättning. Skolor och bostäder som demoleras av israeliska bulldozers och smala grusiga stigar intill bosättarnas fina och breda asfaltsvägar. Brist på betesmark för djuren för att det byggs bosättningar och vägar. Det är verkligenheten för beduinerna på Västbanken. Israel inskränker deras liv allt mer. 

Den palestinska staden Abu Dis ligger bara några kilometer från Jerusalem. Från kullarna ser man Klippmoskén. Men den israeliska apartheidmuren gör att människorna i Abu Dis inte får besöka Jerusalem. Israeliska soldater gör regelbundet räder in i Abu Dis. En dag hindrades 700 skolbarn från att ta sig till skolan. En annan dag skickades tårgasgranater mot universitetet. Soldater går ofta in i hem och fängslar människor, ibland barn. På konstgräsplanen där de unga i Abu Dis spelar fotboll syns brännskador från israeliska tårgasgranater. Det är trångt i Abu Dis eftersom Israel konfiskerat mycket av stadens mark. Nu har Israel bestämt att beduinsamhället Khan Al Ahmar inte ska få finnas kvar och de vill tvinga människorna där att flytta in i Abu Dis. Byborna i Khan Al Ahmar vägrar och med stöd från internationella organisationer och aktivister gör de motstånd. 

Louise Thorn och jag har nyligen kommit hem från en resa till Palestina där vi besökte samarbetspartners och följde upp projekt. Vi besökte bland annat Al Nahda barn- och ungdomscenter i Abu Dis. Barnen kommer dit för att läsa och låna böcker och använda datorerna. De får lära sig fotografera och skriva på hemsidan. När vi tittade in i konstrummet ritade barnen sina drömmar. En flicka ritade muren och när vi frågade varför, sa hon att hon drömde om att få se vad som finns bakom muren. Det har hon aldrig sett. Sedan tre år tillbaka arbetar centret med barn och ungdomar från närliggande beduinbyar. Jameela som jobbar på centret berättade att barnen från beduinbyarna var blyga första gångerna de kom till centret, men att de nu kommer med stor entusiasm. Föräldrarna berättade att barnen har förbättrat sina skolresultat och lär sig mycket där. Inte minst har barnen roligt på centret. 

Abu Dis barn- och ungdomscenter är ett av de fem barn- och ungdomsprojekt som får stöd av PGS. Helt avgörande för att stödet ska kunna fortsätta är att pengar kommer in till Palestinainsamlingen och viktigast där är det kontinuerliga stödet från er som är månadsgivare. 

Solidaritetshälsningar 
Anna Danielsson 

Gärna Eurovisionsfest – men inte i Israel

 

I vår drar Melodifestivalen igång och det kommer att laddas med chips och läsk vid TV-sofforna i många svenska hem. Sångtävlingen är en populär folkfest som engagerar och berör. Att stå som segrare efter att ha blivit framröstad av publiken genom deltävlingar, andra chansen och slutligen i finalen i Stockholm är en stor ära. När vi uppmanar till bojkott av Eurovision 2019 är det inte tävlingen i Sverige vi vill stoppa. Helst vill vi se en internationell final, men inte i Israel som det är planerat. Vi hoppas att segraren av Melodifestivalen firas på hemmaplan och att Sverige och andra länder väljer att inte skicka något bidrag till tävlingen i Tel Aviv. Det vore en viktig markering mot Israels förtryck av det palestinska folket.

Benjamin Netanyahu och hans högerextrema regering i Israel kommer att utnyttja Eurovision för att rentvätta landets varumärke från ockupation och apartheid. Förra årets segrare Netta Barzilai har rest runt i världen som kulturambassadör för staten Israel. Den bästa tänkbara, enligt Netanyahu.

Det är oacceptabelt att världen ska rikta strålkastarna mot en musikfest i Tel Aviv när människor bara några kilometer därifrån lever under militärockupation, blockad och förtryck. Den i år antagna Nationalstatslagen förvandlar Israel till en officiell apartheidstat. Palestinierna på Västbanken och i Gaza är inte välkomna till festen och ockupationen berövar dem möjligheten att själva ha ett levande och fritt kulturliv. Israels ockupation av Palestina skulle inte kunna fortgå utan omvärldens stöd i form av förmånliga samarbeten och en omfattande handel med Israel.

Trots att Israel ständigt bryter mot internationell rätt och villkoren i dessa avtal blir det inga kännbara konsekvenser. Den kommande Eurovision-finalen är ett utmärkt tillfälle att markera vad det internationella samfundet tycker om Israels politik. Det borde vara lika otänkbart att delta i Eurovision i Israel som det hade varit att delta i en motsvarande festival i Sydafrika under apartheidtiden.

Initiativet att bojkotta Eurovision i Israel togs av en rad palestinska organisationer och hundratals artister från hela världen har ställt sig bakom uppmaningen. Tusentals aktivister har undertecknat uppropet om en bojkott och den internationella kampanjen växer för varje dag. Alla som värnar demokrati och mänskliga rättigheter bör stödja palestinierna i detta. Genom press på ockupationsmakten och solidaritet med det palestinska folket kan vi bidra till en rättvis fred.

Om finalen flyttas från Israel, så ser vi fram emot att se Sverige i startlistan. Men inget svenskt deltagande så länge Israel är värd!

Anna Wester, ordförande Palestinagrupperna i Sverige

Skriv under vår namninsamling. https://www.mittskifte.org/petitions/bojkotta-eurovisionfinalen-i-israel-2019 (Vi samlar även in namnunderskrifter på gator och torg)

Vill du engagera dig i kampanjen? Kontakta närmsta lokalgrupp och se vad de har på gång. Se listan här.

Besök den internationella kampanjsidan: https://bdsmovement.net/boycott-eurovision-2019

Solidaritet från Varberg till Gaza

Varberg har en mycket vacker teater. Den byggdes 1895 och renoverades på ett varsamt sätt förra året. Det är en teater med två balkonger. Från den övre balkongen finns det platser där man knappt ser scenen. Därför är det sällan helt utsålt. Onsdagen den 28 november fylldes dock alla platser. Den kvällen var Mikael Wiehe på teatern, inbjuden av Palestinagruppen i Varberg. Han hälsades välkommen av ulla Sislegård. Hon är medlem i Palestinagruppen i Varberg och har haft kontakt med Mikael vid olika tillfällen ända sedan hon som medlem i Chilekommittén bjöd in honom till den tidens konserter. Hon påminde om att han liksom Viktor Jara ” valde sin väg, du sjöng för de många”. Därefter uttryckte Ghada Salama sin glädje över att se så många visa ett stöd för hennes folk. Ghada är också med i Palestinagruppen, men är uppvuxen i Gaza och har många släktingar och vänner där. När hon stod i sin vackra folkdräkt framför de palestinska fanorna påmindes vi på ett fint sätt om syftet med konserten.

Mikael Wiehe höll sedan ett mycket bejublat framträdande. Han sjöng förstås favoriter som Sång till friheten, Det här är ditt land, En sång till modet och Den jag kunde va. På särskild begäran sjöng han också Viktor Jara som kvällen till ära fick ta platsen från Flickan och kråkan. Men han sjöng också flera sånger från sin senaste CD – Portvakten. Titellåten är en vemodig ballad om portvakten ”...på Plaza de Toros portvakt för tjurarna dom som ska dö...”. I en annan låt lovar han att ”...inte sakta farten... leva lite till... och försvara det jag tror på”.

Vi tar det som ett löfte och ser fram emot snart få återse honom på Varbergs teater. Mikael Wiehe önskade ingen annan ersättning än för resan och lunch på Laxbutiken i Falkenberg. Tack vare Lasse Diding kunde vi också utan kostnad erbjuda Mikael och hans bror en övernattning på Varbergs välkända Hotell Gästis. Det innebär att vi fick ett överskott på 70 000 kronor. Dessa pengar är skickade till folket i Gaza genom Palestinainsamlingen riktat till Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). Palestinagrupperna har haft ett 25-årigt samarbete med GCMHP. De arbetar med att förbättra barns mentala hälsa.

I Gaza bor idag en miljon barn som lever under en ständig traumatisk stress. GCMHP utbildar lärare, föräldrar och andra viktiga personer som möter barnen i deras vardags- miljö.

Kenneth Ljungqvist, PG Varberg

Foto: Christer Sandberg 

Givarbrev nr 4, 2018

Under fyra oktoberdagar träffades PGS och representanter från våra samarbetspartners i Palestina och Libanon.  Tack vare att vi nu jobbar med alla projekten i ett program har vi möjlighet att ses allihop och det känns verkligen viktigt och bra. Den här gången ägde mötet rum på Sida Partnership Forum i Härnösand. Ofta hålls möten som de här i länderna där organisationerna jobbar, men i vårt fall är det inte möjligt eftersom Libanon inte accepterar att palestinier från Västbanken reser dit och Israel tillåter inte besök från Libanon.

Två representanter från varje av de fem samarbetsorganisationerna deltog i mötet, samt fyra personer från PGS. Under mötesdagarna delade alla med sig av sina erfarenheter och gav varandra tips, råd och inspiration i arbetet med barn och unga. Tredje dagen åkte vi på utflykt till Sundsvall. Vi gjorde studiebesök på skolor och annan verksamhet för barn och ungdomar. Värdar för besöket var Sundsvalls Palestinagrupp som ordnat ett jättefint program. 

Förutom utbyte av idéer och erfarenheter knöts nya vänskapsband och nätverk stärktes. Eftersom palestinier som är flyktingar i Libanon inte kan besöka Palestina och vice versa, gav mötet också ökad insikt om hur människor lever och vilka utmaningar som finns i de olika länderna. Palestinierna från Västbanken lärde sig mer om hur flyktingarna i Libanon lever och behandlas.  Ungdomsklubben i Abu Dees på Västbanken berättade om dagliga raider och konflikter i deras närområde och hur det påverkar deras verksamhet. Förutom sport arbetar ungdomsklubben även med information till sina medlemmar kring hur de skall agera i en nödsituation samt vilka rättigheter ungdomarna har om de arresteras. Organisationen Naba´a i Libanon berättade om hur de arbetar med att försöka fånga upp de många ungdomar i flyktinglägren som inte får fortsätta gå i skolan, far illa på skolor eller på arbetsmarknaden. Diskrimineringen mot flyktingar är benhård. Under mötesdagarna skapades även idén till en blogg - Palestinian Youth Now - som skall visa allmänheten hur de fem organisationerna arbetar med barn och unga och vilka kontexter de lever i.

En annan glädjande nyhet är att vi tack vara lyckad insamling under året kommer att ha möjlighet att innan årsskiftet ge extra-bidrag till följande organisationer:  Physicians for Human Rights, BTSelem, +972 magazine, Activestills, Palestinian Medical Relief Society (Gaza), Defense for Children International Palestine, SkateQilya och Saraya Centre for Community Services in Jerusalem.

Alla dessa är viktiga civilsamhällsorganisationer eller rörelser som gör ett betydelsefullt arbete med båda humanitära insatser, socialt arbete och med informationsspridning.

Tack för ditt bidrag och gott nytt år!

Louise Thorn, PGS programansvarig

Givarbrev nr 3, 2018

Barnen som har sommarlov träffas i det lilla centret i flyktinglägret Wavel i norra Libanon. Många kommer dit tillsammans med sina mammor. Barnen har tagit på sig fina kläder och är förväntansfulla. Vad kommer att hända idag? De unga vuxna hälsar barnen välkomna och drar igång lekar och sånger medan de väntar på att de sista ska komma. Rummet är fyllt till bristningsgränsen och humöret är på topp. De vuxna peppar och lyfter stämningen maximalt. Taket har en öppning där ljuset strömmar in och man ser dammkornen dansa i takt med barnens aktiviteter och lekar. Stämningen är glad. Efter den första gemensamma aktiviteten får barnen välja vad de vill göra härnäst; fotboll, pyssel eller fortsätta med ringlekar? Barnen är mellan fem och tolv år och kommer alla från flyktinglägret. I vanliga fall har centret även läxhjälp och stödundervisning, men nu är det sommarlov och då får man vila från skolan och ha kul. Så kul som man kan ha när man bor i ett flyktingläger. Efter ett par timmar är aktiviteterna slut. Dagen avslutas med att alla får ett paket hygienartiklar att ta med hem. Tvålar, tandkräm och handdukar. Det är inte varje dag man får det, utan det är speciellt just idag. De små hämtas av sina mammor och alla säger hejdå till varandra och lovar att ses igen dagen därpå. 

Flyktinglägret Al -Jalil eller Wavel camp som det också heter, ligger i Bekaa-dalen och har en befolkning på cirka 8 000 människor. Lägret har funnits sedan 1952. De invånare som har varit längst tid i lägret kom ursprungligen från byar i norra Palestina och Galileen-området, härav namnet Jalil (Galileen på arabiska). Lägret var från början en stor fransk armébarack och dess ursprung är fortfarande synligt. Baracken tjänar till särdeles utslitna bostäder än idag. 

Som i alla 12 palestinska flyktingläger i Libanon bor folk trångt och med bristande infrastruktur i form av el, vattenförsörjning, internet och sophantering. Utan rätt till arbete eller rätten att äga ett hem i Libanon, känner många unga palestinier hopplöshet inför framtiden. Och sedan kriget i grannlandet Syrien startade 2011 har Libanon tagit emot ytterligare en miljon flyktingar.  De som har haft möjlighet att fly till Europa har gjort det. Men förutom ett högt ekonomiskt pris där människor kanske tvingas sälja allt de äger och även låna pengar, riskerar de även livet. I båtar över medelhavet eller till fots i öknen. De flesta här känner någon som har mist livet i sin flykt för ett bättre liv. Så de människor som lever i lägren måste leva på hoppet om en bättre framtid för sig och sina barn och försöka tro på att världen inte har glömt dem.

Palestinagrupperna (PGS) ger ett treårigt stöd till organisationen Children of al-Jalil för att stärka arbetet med barn och unga i lägret. Projektet är ett av fem projekt i Palestina och Libanon där PGS ger specifikt stöd till barn och unga. Ditt bidrag är viktig för ett fortsatt stöd till detta arbete.

Stockholm 2018-09-03
Louise Thorn

 

Givarbrev nr 2, 2018

Du som är månadsgivare till de projekt för barn och ungdomar i Palestina och Libanon som PGS stödjer – du gör en viktig politisk solidaritetshandling. PGS har beviljats programavtalsstatus genom Forum Syd och våra fem nuvarande samarbetspartners ingår i ett gemensamt PCO-program, Programme Contract Organisation. Första årsmötet med representanter från våra partnerorganisationer och från PGS kommer att hållas i Härnösand i oktober.

De projekt du som månadsgivare stödjer är: Abu Dis Youth Club, ADYC – sportklubben i Abu Dis på Västbanken utanför Jerusalem, Al Nahda child and youth center – läsestugan med mera i Abu Dis (Al Nahda betyder gryningen), Social Developmen Center – barn och ungdomscentret i flyktinglägret Askar utanför Nablus på Västbanken, Children of Al Jalill – barn och ungdomscenter i flyktinglägret Al-Jalil i Baalbek, Libanon, Developmental Action Without Borders, Naba’as – barn och ungdomsverksamhet i södra Libanon

Enligt FNs barnkonvention har barn rätt till lek, vila och fritid (art 31). Centren drivs av gräsrotsorganisationer och arbetar i enlighet med barnkonventionen med utsatta barn i konfliktområden. Ett exempel: Farraj har jag mött sedan han var en liten kille, kanske 7 år, då var han en riktig bråkstake som ofta blev utkörd från Centret i Askar Camp för att lugna ner sig. En dag kom han ridande på en åsna och sa: ”Jag vill att min åsna ska få låna en bok”. Åsnan fick inte, men Farraj fick. Idag är Farraj  27 år och aktiv i Centret, bland annat som vice scoutledare där han vill ”behandla barn och ungdomar så schysst som han själv blivit behandlad”. Farraj berättar att han under uppväxten burit på så mycket ilska inom sig under ockupationsmaktens ständigt närvarande våld, förtryck och förnedring att han nära exploderat. Utan Centret är han övertygad om att den  destruktiva ilskan skulle tagit över. Kanske hade han blivit extremist, kanske hade han blivit skjuten av soldater. Farraj blev en scoutledare, med demokrati som ledstjärna. Vi är övertygade om att alla Centren och projekten vi stödjer bidrar till att barnen som deltar vågar ställa krav och arbeta för demokrati och jämställdhet när de växer upp.

Du som månadsgivare bidrar också till PGS samarbete med GCMHP, Gaza Community Mental Health Program och möjlig gör stöd till andra organisationer i Palestina och Libanon, bland annat akutstöd. Sedan maj månad är det belägrade Gaza utsatt för kraftiga israeliska våldsattacker med död och umbärande som följd. Som alltid drabbar det barn och unga i stor utsträckning. Genom Palestinainsamlingen har PGS i maj kunnat ge ett bidrag på 200 000 kronor till PMRS, Palestinian Medical  Relief Societys livsviktiga arbete i Gaza.

Trevlig sommar! Margareta Sjöberg, styrelsen och biståndsutskottet Stockholm 2018-06-02

Det gamla insamlingskontot 65 65 74-1 har helt stängts ner och kvarvarande pengar har överförts till 90-kontot. Nu gäller alltså endast 90 11 57-8 för Palestinainsamlingen.

Sidor