Stockholm 2005-04-16

På Västbanken, Gaza och östra Jerusalem bor idag 3.5 miljoner palestinier under israelisk ockupation allt sedan 1967.

På ockuperat område bor även ca 400 000 israeliska bosättare som idag kontrollerar ca 40 % av marken på Västbanken och 60 % i Gaza. Bosättningarna är illegala då det är förbjudet att flytta sin egen befolkning in på ockuperat område enligt internationell lag. Bosättningarna och bosättarna är ett stort problem och undergräver möjligheterna för bildandet av en livskraftig palestinsk stat sida vid sidan av Israel.

Idag pratar omvärlden återigen med hopp om en ny fredsprocess. Men samtidigt som detta görs så fortsätter Israel att etablera fakta på marken. Precis som Israel gjort allt sedan 1967 och fortsatt med sedan Oslo avtalet skrevs under 1993.

Hela den palestinska befolkningen lever idag under mycket svåra politiska och ekonomiska förhållanden och den humanitära katastrofen blir värre för varje dag som går.

Ett av de stora problem som drabbar den palestinska befolkningen idag är inskränkningar i rörelsefriheten. Mer än 600 checkpoints finns över hela de ockuperade områdena och till detta kommer nu den mur som Israel bygger inne på Västbanken. Husdemoleringar sker regelbundet vilket har lämnat flera tusen familjer hemlösa, skolor har beskjutits och ny mark konfiskeras hela tiden.

100 000 tals olivträd har dragits upp, och jordbruksmark förstörs, och detta i ett område i världen som så väl behöver sina träd för att binda jorden mot ökenutbredning.

Den mur som nu likt ett monster brer ut sig långt inne på Västbanken har många namn: muren, barriären, säkerhetsbarriären, apartheidmuren och barriären mot fred. Jag kallar den muren och den byggs enligt mig enbart för att Israel ska kunna konfiskera mer mark och mer vatten från Västbanken och för att skilja människor åt.

Muren gör att familjer skiljs åt, barn och lärare har svårt att komma till skolan, sjuka når inte sjukhusen och de som har tur att ha ett jobb har svårt att nå sin arbetsplats och bönderna når inte sina fält. Muren skiljer även israeler och palestinier åt, vilket gör att den enda kontakt de flesta palestinier har idag med israeler är beväpnade soldater och beväpnade bosättare. Detta är inte en mur som gagnar freden och de människor som aktivt arbetar för samförstånd.

Det ensidiga tillbakadragandet från Gaza när ca 7 000 bosättare ska lämna Gaza innebär ingen frihet för palestinierna. Israel kommer även efter tillbakadragandet att kontrollera Gaza totalt. Tillbakadragandet kommer bara att leda till att Israel fortsätter sin ockupation av Gaza men gör detta utifrån istället för inifrån. Gazaborna kommer att fortsätta att bo i ett gigantiskt fängelse.

Under lång tid har palestinierna förlorat sina jobb och idag är arbetslösheten skyhög. Arbetsplatser har svårt att få tag i material då leveranserna av råmaterial genom Israel har blivit avskurna liksom palestinsk export. Olivolja som produceras på Västbanken kan inte nå Gaza och den internationella markanden kan glömmas. Gaza för sin del tillåts inte att transportera sina grönsaker och sin frukt till Västbanken. Detta är en katastrof enligt fackföreningsledaren Shaher Saed som framför den frustration som palestinska arbetare känner. ”Vi vill ha arbete – inte välgörenhet och allmosor!

I en rapport av Världsbankens uppmärksammas det att det är restriktionerna i rörelsefriheten som påverkar arbetarnas liv mest. Det är arbetarna som lider mest av de kollektiva bestraffningarna som alla hinder innebär. Hur ska de kunna försörja sig och sin familj om de inte kan nå sina arbetsplatser.

Turistindustrin i Jerusalem, Betlehem och Jeriko som tidigare gett stora inkomster till det palestinska samhället är idag i stor kris. 1 000 tals personer har förlorat sina jobb enbart i Jerusalem då hotell och restauranger tvingats slå igen.

Bönder som försöker försörja sina familjer har stora problem. Delar av deras marker är under israelisk militär kontroll eller har tagits i beslag av bosättarna och nu när muren byggs konfiskeras än mer av deras marker. De bönder som bor på en sida av muren och har sina marker på andra sidan av muren kan antingen inte komma dit eller så får de passera genom en grind i muren vid ett par tillfällen om dagen. Ibland får de ta med sig sina maskiner ibland inte. I en DN artikel förra veckan berättades det om bönder som fått sina får och getter förgiftade av bosättarna i Hebronområdet. Allt detta görs för att få palestinierna att lämna sina hem frivilligt och på så sätt behöver man inte tvinga iväg dom med militära medel så som gjordes 1948 och 1967.

Enligt FN: s speciella rapportör för de ockuperade områdena Mr Dugart, från Sydafrika så är situationen på Västbanken och i Gaza på ett flertal områden värre än den var under apartheidregimens dagar i Sydafrika.

Enligt honom var lagarna under apartheidregimen svåra, men klara och tydliga och alla visste vad som gällde. Israels ockupationspolitik är mycket mera nyckfull. Palestinierna vet oftast inte vad som gäller från en dag till en annan. Kommer jag att få lov att passera denna checkpoint idag, får jag passera grinden i muren, är det utegångsförbud, har jag rätt papper med mig etc. etc.

Israels politik har allt sedan 1967 varit designad för att hindra en palestinsk ekonomisk utveckling och för att skapa ett total beroende av Israel. Idag är den palestinska ekonomin slagen i spillror och stora delar av befolkningen lever under fattigdomsstrecket om 2 USD per dag. Detta ska ses till att levnadskostnaderna i stort sett ligger på en israelisk nivå.

Enligt internationella konventioner och lagar om ekonomiska och sociala rättigheter ska människor ha möjligheter och rätt till arbete för att försörja sig och sina familjer. Allt detta sätter Israel stopp för genom den politik som förs idag.

Idag betalar det internationella samfundet stora mängder bistånd till det palestinska samhället men det kommer inte att hjälpa det palestinska samhället på fötter. Det enda som kommer att göra någon skillnad är om Israel ändrar sin politik och tar bort alla checkpoints och river muren. En sådan åtgärd skulle ge människor möjligheter att röra sig fritt och få möjligheter att sätta fart på den inhemska ekonomin och få möjligheter att återuppta internationella affärskontakter.

Vad som behövs från det internationella samfundet är idag att vi från det civila samhället sätter press på vår regering så att de agerar kraftfullt i EU och i FN för att sätta press på Israel.

Jag anser att utan ett aktivt deltagande från det internationella samfundet så kommer Israel att fortsätta sin aggressiva ockupationspolitik. Det är dags att gå från ord till handling.

Det är hög tid att vi alla agerar och kräver att Israel lämnar ockuperad mark, följer Internationella lagar, Genèvekonventionen och FNs resolutioner så att det palestinska folket äntligen får sina legitima rättigheter till godosedda såsom FN och det internationella samfundet sagt under mer än 50 år: Nämligen rätten till nationellt oberoende i en livskraftig palestinsk stat utifrån 1967 års gränser.

Det är hög tid för oss alla att agera och sätta press på Sveriges regering, EU och FN och högljutt kräva:

Att EU: s handelsavtal med Israel avbryts till dess att Israel följer respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.

Att muren rivs, och om detta inte sker omedelbart bör sanktioner av olika slag införas mot Israel.

Vi kan inte fortsätta att stillatigande se på att Israel får fortsätta att åtnjuta speciella spelregler om de vill vara en del av världssamfundet.

Nike Mercurial Superfly

d6_nid: 
118