Som framgått av de senaste dagarnas alarmerande rapporter från Palestina/Israel, så har Israels tillbakadragande av trupper från Gaza tyvärr inte lett till någon pånyttfödelse av fredsprocessen.
Även om det “inte är ens fel att två träter” är det uppenbart att huvudansvaret för dödläget i fredsprocessen ligger hos Israel (genom murbygge, nya bosättningar på Västbanken och brott mot en rad FN-resolutioner, liksom nonchalans mot Haag-domstolens dom). Vid konferensen ”Folkrätten i skuggan av den israeliska ockupationen” den 12:e april i Stockholm, som ordnades med stöd och medverkan av stora delar av folkrörelse-Sverige rådde stor enighet om att Israel som ockupationsmakt har ett huvudansvar för konflikten och att det internationella samfundet måste ingripa för att få igång en reell fredsprocess. Såväl inom fredsinriktade kretsar i Israel, som hos den överväldigande folkopinionen i Palestina finns stöd för internationellt ingripande på olika sätt. I Haagdomstolens beslut angående israels murbygge på palestinsk mark, sägs det klart att detta strider mot folkrätten och måste upphöra. Det är, skriver domstolen, samtliga FN-staters ansvar att förmå Israel att respektera folkrätten.
Mot denna bakgrund vill Palestinagrupperna i Sverige uppmana riksdagens ledamöter att motionsvägen ställa sig bakom ett eller flera av följande krav:
● Sverige bör fortsatt och med ökad skärpa hävda att en lösning på Palestina/Israel-konflikten måste bygga på relevanta FN-resolutioner, inte minst 242, vilket innebär att Gaza-utrymningen måste utgöra fösta steget på en total israelisk utrymning av samtliga områden som ockuperades 1967
● Sverige bör inom EU väcka frågan om Israel kan anses leva upp till människorättsklausulen i associationsavtalet, och om så inte är fallet, ta initiativ till suspendering av detta avtal i enlighet med tidigare rekommendationer från EU-parlamentet
● Sverige bör inom EU verka för att den överenskommelse som slutits mellan EU och Israel om att varor från olagliga bosättningar ska märkas på ett tydligt sätt, verkligen fungerar som avsett, det vill säga så att varor från bosättningarna inte kan slinka in i EU under israelisk täckmantel
● Sverige bör i internationella sammanhang ta initiativ till konkreta påtryckningar och stegvisa sanktioner mot Israel på grund av murbygget på ockuperat territorium, i enlighet med Haagdomstolens beslut
● Sverige bör inom EU verka för att EU ställer sig bakom krav på konkreta åtgärder för att förmå Israel att följa Haagdomstolens beslut
● Sverige bör i internationella forum ta upp frågan om att tillgodose palestiniernas vädjan om internationella fredstrupper till skydd för den palestinska civilbefolkningen mot israeliska övergrepp
● Sverige bör direkt och via EU och FN protestera mot nyligen uttalade hot från Israels sida om att man avser att sabotera det planerade valet till den palestinska myndighetens lagstiftande församling om vissa grupper som ogillas av Israel tillåts ställa upp. I själva verket måste det betraktas som framsteg för fredsprocessen om grupper som hittills främst agerat genom väpnat våld kan integreras i en politisk process och den vägen förmås trappa ner och helst helt avstå från våld som metod
● Sverige bör fördöma allt våld mot oskyldiga civila med samma kraft oberoende av om det handlar om israeliska dödskjutningar eller palestinska självmordsbombare.
● Sverige bör förorda icke-våldsmetoder för kampen mot den olagliga ockupationen, men samtidigt hålla tydligt boskillnad mellan våld mot oskyldiga civila som aldrig kan accepteras och sådant våld mot ockupationsmaktens direkta företrädare som är förenligt med internationell lag
● Sveriges policy bör vara att samtliga FN-resolutioner med relevans för Palestina/Israel-konflikten bör genomföras, vilket bland annat innebär att Israels existens som stat tryggas inom de gränser som gällde den 5 juni 1967; att en palestinsk stat skall bildas på Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem och att de palestinska flyktingarnas rätt till återvändande och kompensation tillgodoses – och att alla avvikelser från folkrättsligt fastlagda principer och beslut måste vara resultatet av överenskommelser mellan parterna, inte av ensidigt etablerade fakta.