Under Israels 23 dagar långa krig mot Gaza kring årsskiftet dödades 1 414 palestinier varav 313 barn. Gazaremsan är ett av världens mest tätbefolkade områden och cirka 80 procent av befolkningen i Gaza är under 18 år. Barnpsykiatern Henrik Pelling och barnneurologen David Henley har båda mångåriga erfarenheter av arbete med barn i Gaza genom sitt engagemang i PGS samarbetsprojekt med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). På årets Sjöviksseminarium (5-7 juni 2009) delade de med sig av dessa erfarenheter.
För barnen i Gaza är varje aspekt av deras liv påverkad och präglad av den israeliska ockupationen och belägringen. För de flesta barn i Gaza finns inga säkra platser där de kan ägna sig åt att leka med andra barn, umgås eller ägna sig åt någon form av idrott. Förutom det fruktansvärda faktum att så många barn dödades under kriget mot Gaza finns de barn kvar som skadats lindrigt eller allvarligt, vars familjer blivit hemlösa och som tvingas leva bland sönderbombade hus och trasiga vatten- och elledningar. För en person som aldrig tvingats leva under krig eller ockupation kan det tyckas otroligt att dessa barn fortsätter att fungera överhuvudtaget. David och Henrik påtalade just dessa barns enorma motståndskraft. De kan drabbas av tillfällig apati men på grund av att de av erfarenhet vet att de bara har sig själva och familjen att lita på, så måste de klara sig i stort sett på egen hand. Det blir en överlevnadsinstinkt som gör att de trots allt lidande tar sig igenom vardagen. Självklart lider dessa barn av allvarliga trauman men att de flesta reser sig gång på gång visar på barns styrka att leva vidare och uthärda de mest hemska förhållanden. Det är dock viktigt att betona att inget barn, under några omständigheter, ska behöva växa upp under dessa levnadsförhållanden.
Henrik Pelling och David Henley i Sjövik. Foto: Anna WesterUnder Israels 23-dagar långa krig mot Gaza kring årsskiftet dödades 1 414 palestinier varav 313 barn. Gazaremsan är ett av världens mest tätbefolkade områden och cirka 80 procent av befolkningen i Gaza är under 18 år. Barnpsykiatern Henrik Pelling och barnneurologen David Henley har båda mångåriga erfarenheter av arbete med barn i Gaza genom sitt engagemang i PGS samarbetsprojekt med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). På årets Sjöviksseminarium (5-7 juni 2009) delade de med sig av dessa erfarenheter.
För barnen i Gaza är varje aspekt av deras liv påverkad och präglad av den israeliska ockupationen och belägringen. För de flesta barn i Gaza finns inga säkra platser där de kan ägna sig åt att leka med andra barn, umgås eller ägna sig åt någon form av idrott. Förutom det fruktansvärda faktum att så många barn dödades under kriget mot Gaza finns de barn kvar som skadats lindrigt eller allvarligt, vars familjer blivit hemlösa och som tvingas leva bland sönderbombade hus och trasiga vatten- och elledningar. För en person som aldrig tvingats leva under krig eller ockupation kan det tyckas otroligt att dessa barn fortsätter att fungera överhuvudtaget. David och Henrik påtalade just dessa barns enorma motståndskraft. De kan drabbas av tillfällig apati men på grund av att de av erfarenhet vet att de bara har sig själva och familjen att lita på, så måste de klara sig i stort sett på egen hand. Det blir en överlevnadsinstinkt som gör att de trots allt lidande tar sig igenom vardagen. Självklart lider dessa barn av allvarliga trauman men att de flesta reser sig gång på gång visar på barns styrka att leva vidare och uthärda de mest hemska förhållanden. Det är dock viktigt att betona att inget barn, under några omständigheter, ska behöva växa upp under dessa levnadsförhållanden.
Systematisk psykologisk krigföring mot befolkningen i Gaza – hur drabbar detta barnen?
David och Henrik åkte till Gaza fyra veckor efter krigsslutet. De reste runt hela Gaza och dokumenterade det som hänt genom fotografier. Samtliga berättelser från de boende i Gaza efter kriget präglades av två upplevelser; att det inte fanns någonstans att gömma sig och att ingen trodde att de skulle överleva tills nästa dag. Henrik och David betonade att detta krig inte handlade om att slå ner Hamas utan att det var ett krig som riktades mot Gaza i stort, ett krig som syftade till att krossa Gaza både materiellt och psykologiskt. Kriget i Gaza bör även ses i ett längre tidsperspektiv av långvarig och systematisk psykologisk krigföring mot Gazas befolkning av den israeliska armen. Denna systematiska krigföring präglar alla boende i Gaza men blir särskilt påfrestande på barnen, särskilt som den inneburit en systematisk underminering av föräldrarnas roll. Genom olika former av handlingar begångna av den israeliska armén framställs föräldrarna, och då särskilt familjens överhuvud (läs: fäderna), som fullständigt maktlösa. För barnen innebär detta en upplevelse av att det inte finns några vuxna i deras närhet som har makt över viktiga beslut – denna makt ligger istället hos ockupationsmakten. Det faktum att det inte fanns några säkra platser att skydda barnen under kriget har med största säkerhet ytterligare förstärkt denna känsla hos barnen och lämnat djupa psykologiska ärr.
Vad kan man göra/vad gör man för barnen i Gaza?
Henrik och David betonade vikten av skolan som ett andningshål för barn och som en institution i samhället som kan ge hopp inför framtiden. Studier har visat att barn som går i skolan mår mycket bättre och om det finns en medveten strategi i skolorna i form av exempelvis speciella lektioner där barnen ges utrymme att berätta om sina känslor och upplevelser kan skolan på samma gång underlätta upprätthållandet av en normal vardag samtidigt som barnen får utrymme att ventilera sina känslor och upplevelser.