Den här veckan besöker en grupp från Palestinagrupperna i Sverige (PGS) och Judar för Israelisk-Palestinsk Fred (JIPF) Palestina och Israel. Under hösten och vintern har gruppen gått en studiecirkel tillsammans och nu är de på plats för att lära sig mer om situationen. Här kan du läsa Anja Emsheimers rapport från torsdagens möten:
2015-03-19 Möten med två starka kvinnor
På Al Saraya Center for community Services i Gamla stan i Jerusalem möter vi Hiyam.
Al Saraya Center grundades 1971 av kvinnor, i syfte att stödja palestinska familjer i just Gamla stan i Jerusalem. De har ett mycket fint bibliotek, en datoravdelning med flera datorer som används av framför allt kvinnor och barn. Även volontärer från palestinska universitet deltar i arbetet. Woman empowerment, att stärka kvinnor, är enligt Hiyam en av Centrets viktigaste uppgifter att arbeta med, för att förändra situationen som blivit allt värre efter 1967.
Många problem har skapats i Gamla Stan: drogberoendet är värst, våldet ökar, över 50 % av barnen blir “drop outs”, det vill säga lämnar skolan från årskurs 5. De som är kvar klarar nästan aldrig att gå vidare till högre utbildning. Centret möjliggör för dem som hoppat av skolan att ta upp studier igen upp till högre årskurser. Det underlättar också för dem att få jobb sen.
Saraya Center har även ett “awareness program” som lär ut vilka rättigheter kvinnor har. Detta är väldigt viktigt, det minskar våldet mot kvinnor och hjälper föräldrarna att ta hand om sina barn. Det finns en hårfrisörutbildning som gör att kvinnorna kan tjäna pengar. Det är ett arbete som kan utföras från hemmet – kvinnorna får också utbildning om hår, hud och naglar. Centret arbetar mycket med “life skills” där framför allt barnen lär sig att uttrycka sig och stärka sitt självförtroende. Men det är inte lätt…
För barnen är situationen i Gamla Stan mycket tuff. Den undervisningsplan (curriculum) man använder sig av i Gamla Stan är i huvudsak israelisk. De flesta undervisningsplanerna lyder under det israeliska undervisningsministeriet. Barnen får inte lära sig om sin historia i skolan vilket leder till att de får svårt att riktigt känna sin identitet. Det finns olika program för barnen: till exempel att stärka läsandet, de har oftast ett mycket begränsat ordförråd. Genom att använda berättelser, drama m m lär de barnen att uttrycka sig. Om barnen får rätt verktyg, går de snabbt framåt. Inte heller i skolan kan barnen få tillräckligt med stimulans, lärarna hinner inte med i de stora klasserna. Det finns numera också en klubb för barn mellan 8 och 11 år, framför allt av sociala skäl där man kan samtala om hur de har det.
– En revolution behövs för att förändra situationen, säger Hiyam.
Mellan 60-80 barn kommer dagligen till centret; förra året arbetade man med sammanlagt 4000 barn, och många av dem fortsätter att komma under flera år. Man har 19 anställda och 25 volontärer. Centret finansieras av bl a FN, Diakonia, Coopi (Italien) och Världsbanken. www.alsaraya-center.org
På Oasis of Peace – Wahat Al-Salam – Neve Shalom mötte vi Rita.
Fader Bruno grundade byn på 70-talet. I början fanns bara några hus och skjul. Idag består byn av 60 familjer, jämt fördelade på israeliska judar och palestinier i Israel . Det finns också fem blandade skolor runtom i Israel, men där lever man inte tillsammans. Byn vill visa sitt val att leva tillsammans, låta barnen gå i samma skola. I Israel är det alls inte så i övrigt. Man vill ge samma möjligheter till alla barnen och tjäna som ett exempel för båda folken. 1984 öppnades de första tvåspråkliga skolorna där barnen får lära sig arabiska och hebreiska från början, faktiskt redan innan de börjat skolan.
I början av 90-talet började folk höra talas om skolan och byn och ville låta sina barn gå där. Det ledde till stora diskussioner, eftersom de judiska barnen inte kunde arabiska vilket skulle skapa obalans mellan barnen. Men nu kan de i alla fall både läsa och skriva arabiska om än inte perfekt. Man får respektera detta. 180 barn går i i deras skola, 90 % av dem kommer utifrån WAS/NS. Man försöker utvidga verksamheten med upp till 260 barn. Viktigast är att fostra barnen, också att leva sina olikheter, känna till sin historia och göra allt tillsammans. Det är dessa barn som kommer att förändra situationen.
Numera har ca 60 000 studenter deltagit i work shops och seminarier. En del av dem har flyttat till byn; vad man än gör så är det tillsammans man gör det. Majoriteten i byn är sekulära. Israel tillåter inte att man får fira Nakbadagen, men byn har kommit på olika sätt att minnas både Nakban, Förintelsen och The Memorial Day. Där på går många diskussioner, som om man ska göra värnplikten – många har blivit refusniks, alltså vägrat göra värnplikten medan en del gör det. Konflikter inom byn försöker man lösa genom diskussioner, samtal, “fights” m m, och följer upp dem senare. Men vad man sen väljer att ta ställning till är individens fria val.
Anja Emsheimer, JIPF