I ett debattinlägg i Sydsvenskan (19/2 2024) för Jehoshua Kaufman, Per Eriksson, Amanda Wollstad, Andreas Birro och Olle Schmidt fram ett antal anklagelser mot solidaritetsrörelsen med Palestina. Debattörernas inlägg är del av en replikväxling som vår lokalgrupp i Malmö deltagit i. Arrangörerna av lördagsdemonstrationerna i Malmö har svarat debattörerna genom en replik Sydsvenskan, men vår lokalgrupp i Malmö är inte en av arrangörerna och eftersom Sydsvenskan meddelat att det inte finns plats för ytterligare en replik vill vi här bemöta några påståenden som rör Palestinagrupperna i Sverige (PGS) specifikt.
Palestinagrupperna i Sverige är en partipolitiskt och religiöst oberoende organisation som samarbetar med demokratiska organisationer som delar våra värderingar – såväl i det svenska civilsamhället som i det palestinska och det israeliska civilsamhället, där vi har nära band till fredsrörelsen, och i Sverige samarbetar vi bland annat med Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, JIPF. Vi arbetar aktivt mot alla former av rasism, islamofobi och antisemitism. Vi fördömer allt våld mot civila och det gäller oavsett vem som utför det. Just nu förfäras vi över att det i Gaza pågår urskillningslöst dödande av civila, i bombanfall riktade mot sjukhus, skolor, bostäder och livsviktig infrastruktur. Minst 30 000 Gazabor har dödats av Israels krigsmakt och fler dör i detta nu. Lidandet är enormt bland de överlevande, varav många är svårt skadade och majoriteten fördrivna från sina hem och förvägrade de mest basala livsnödvändigheter, som mat och rent vatten. På Västbanken och i östra Jerusalem begår Israels armé och bosättare ett extremt övervåld och godtyckliga frihetsberövanden av palestinier är vardag.
När det gäller den historiska bakgrund som Kaufman, Eriksson, Wollstad, Birro och Schmidt beskriver är den både missvisande och delvis felaktig. När FN:s generalförsamling 1947 rekommenderade delning av Palestina i två stater var det genom ett förslag som var i så hög grad till palestiniernas nackdel att till och med Storbritanniens utrikesminister ansåg att förslaget var ”uppenbart orättvist.” Att begära att palestinierna borde ha gått med på ett sådant förslag är fullkomligt orimligt. Tvärtemot vad debattörerna påstår, erbjöd sig Israel inte 1967 att dra sig tillbaka från ockuperat palestinskt område så att en palestinsk stat skulle kunna upprättas. Förslagen på upprättande av en palestinsk stat år 2000 respektive 2008 var långt ifrån så generösa som debattörerna vill få det att framstå som.
Viktigast av allt är emellertid vad som sker i nutid. Att Israel begår ohyggliga krigsförbrytelser är uppenbart – det enda som återstår är att se om Israel gör sig skyldig till det grövsta av alla brott, folkmord. Ingenting kan rättfärdiga detta.
Men om detta vill debattörerna inte prata. Det är tydligen viktigare med semantiska lekar – att med förstoringsglas granska formuleringar och debattera ordval i demonstrationsparoller, än att prata om anledningarna till att demonstrationerna genomförs. Det tycks också vara viktigare för debattörerna att smutskasta meningsmotståndare genom långsökta resonemang om ”guilt by association.” Men varför skulle solidaritetsrörelsen ta avstånd från ett politiskt parti och en väpnad grupp, som de överhuvudtaget inte är associerade med? Man håller det palestinska folket kollektivt ansvarigt för en grupps ohyggliga handlingar. Inte avkräver debattörerna kollektivt ansvar av det israeliska folket för regeringens och militärens agerande? Det gör inte Palestinarörelsen heller.
Debattörerna har rätt i att de flesta palestinier vill leva i en demokrati. Det är därför ockupationen måste avslutas. Det är också därför palestinier har tagit chansen att arrangera och delta i demokratiska val när det varit möjligt. Det är därför det är förödande när Israel vägrar låta val hållas i östra Jerusalem.
Mest förödande är att Israel håller på att utplåna staten Palestina, erkänd av en majoritet av världens länder, däribland Sverige. Att Israel numera helt öppet tar avstånd från tvåstatslösningen, innebär ett förnekande av att palestinierna har några som helst nationella rättigheter.
Sant är också, som debattörerna skriver, att palestinierna vill ha de friheter och rättigheter som alla människor har rätt till. Är då debattörerna ovetande om att det är i första hand ockupationsmakten Israel som kränker dessa palestiniers friheter och rättigheter? Känner de till att israeliska B’Tselem och Yesh Din är eniga med internationella Human Rights Watch och Amnesty International och en rad FN-experter om att Israel tillämpar ett apartheidsystem, vilket är ett brott mot mänskligheten?
Avslutningsvis hade det varit på sin plats att Kaufman, Eriksson, Wollstad, Birro och Schmidt uttryckte sitt deltagande med alla i Skåne som drabbats av det fasansfulla som pågår i Gaza; svensk-palestinier som inte bara lämnas utan stöd utan också blir utpekade som extremister av debattörer som ägnar sig åt fokusförskjutning. Om debattörerna värnar om människovärdet borde de lägga all kraft på att få stopp på mördandet i Gaza, avveckla apartheidsystemet och verka för en framtid där palestinier och israeler kan leva i fred och säkerhet.