EU är nära allierat med Israel vad gäller vapenförsäljning och militärt samarbete. Det framgår av en nyligen publicerad rapport, ”Arming apartheid”, utgiven av flera olika brittiska organisationer. Enbart under 6 månader före det israeliska angreppet mot Gaza förra sommaren utfärdade Storbritannien licenser för vapenexport till Israel motsvarande nästan 7 miljoner pund (95 miljoner kronor) och för produkter möjliga att använda både militärt och civilt 25 miljoner pund (339 miljoner kronor). Bland brittiska exportprodukter finns utrustning till de F-16-plan som länge terroriserat palestinierna, samt komponenter till helikoptrar och stridsfartyg.
Den största bidragsgivaren till Israel är USA, med drygt 3 miljarder dollar (26 miljarder kronor) i årligt bistånd direkt till militären. Men många företag baserade i både USA, EU och Israel är i olika grad insyltade i vapenhandeln. Lockheed Martin, världens största vapentillverkare, har hittills försett Israel med 33 stycken F-16-plan, Boeing tillverkar de Apache-helikoptrar som används mot palestinska bostadsområden och tyska Schleifring tillhandahåller komponenter till de dödliga Hermes-drönarna tillverkade av israeliska Elbit Systems.
BAE Systems, världens tredje största vapenproducent, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan och är ett av tre bolag som bygger de F-35-plan som skall ersätta F-16-planen. G4S förser Israels militär med övervakningsutrustning till murar, checkpoints, fängelser och olagliga bosättningar. Allt som allt medverkar över 100 företag i militär export till Israel.
Handeln går också åt andra hållet. Israel är en av världens ledande vapentillverkare och 70-75% av produktionen exporteras till över 100 länder – varav många med dåligt rykte vad gäller mänskliga rättigheter. Vapenförsäljningen uppgår till runt 7 miljarder dollar (61 miljarder kronor) årligen. Israeliska vapen ses överallt i olika konflikter, och lanseras ofta som ”testade i strid” – det vill säga provade på palestinska kvinnor och barn.
Det svenska regelsystemet tillåter i nuläget inte vapenexport till Israel. Men vad gäller import finns inga begränsningar. Vapenimporten är blygsam, i kronor några 100-tal miljoner på ett antal år eller motsvarande högst 3% av vapenköpen, men av strategisk betydelse. Kapseln för målstyrande bomber till Jas 39 Gripen har konstruerats av det israeliska företaget Rafael, liksom störsändare till korvetten HMS Gävle. Försvarets Materielverk har köpt kulspruteammunition, pansarbrytande projektiler, övningsammunition, eldrör och utbildningsutrustning till Leopardstridsvagnar från den israeliska militärindustrin. ITL Optronics Ltd har levererat så kallade Night Vision Goggles (”nattglasögon”) liksom laserpekare till kustrobotsystemet Hellfire. Svensk militär har visat intresse för inhyrning av israeliska drönare för ”spaningsuppdrag” i Afghanistan.
På 1970- och 80-talen hade den israeliska regimen ett nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika, och bytte kärnteknologi mot uran. Sydafrika kom så långt som till produktion av sex kärnvapen och en planerad provsprängning i Kalahariöknen – men övertalades av den amerikanska Carter-administrationen att stoppa projektet. Sydafrika har sedan – som hittills enda kärnvapenland – helt skrotat sina kärnvapen. Israel å sin sida har, som enda kvarvarande apartheidstat, behållit sina kärnvapen och nekar varje form av internationell inspektion – samtidigt som man idag är den mest högljudda kritikern av varje form av kärnteknologisk utveckling i Iran. Enligt Fredsforskningsinstitutet SIPRI förfogar Israel idag över ungefär 80 kärnstridsspetsar.
Mordechai Vanunu, ingenjören som avslöjade Israels hemliga kärnvapenprojekt i Dimona, kidnappades av israeliska agenter i Rom 1986 och tillbringade sedan 18 år i israeliskt fängelse – varav 11 år i isoleringscell. Efter frigivningen lever han fortfarande under övervakning, har stora rörelserestriktioner, får inte resa utomlands och inte träffa vem han vill. Vanunu har sökt politisk asyl i flera olika länder, bland annat Sverige – en vädjan som hittills klingat ohörd.
Det var under (s)-regeringen Persson som det svenska vapensamarbetet med Israel tog fart på allvar, och en svensk militärattaché stationerades i Israel. Inför förra årets val lovade den rödgröna alliansen att stoppa samarbetet, något som hittills inte verkar ha skett. Sverige och Israel har av allt att döma fortsatt sitt vapensamarbete, militärattachén har inte hemkallats och israeliska officerare deltar fortfarande veterligen i olika militära NATO- och EU-projekt tillsammans med svenska kollegor.
Det amerikanska försvarsdepartementet Pentagon har nu begärt tillstånd för en extra vapenförsäljning på ungefär 1,9 miljarder dollar (17 miljarder kronor) till Israel. Vapnen är till för att ersätta de som förbrukades under förra sommarens israeliska anfall mot Gaza, och innehåller en del ytterst modern teknologi – sannolikt som ”kompensation” för det kärnenergiavtal som USA, mot Israels vilja, nyligen undertecknat med Iran. Det är nog ingen överdrift att misstänka att de nya vapnen är tänkta att användas i nästa krig mot civilbefolkningen i det avspärrade Gaza.
Det svenska och internationella vapensamarbetet med Israel är en katastrof för möjligheten till en fredlig lösning av konflikten i Israel/Palestina, och måste omedelbart avbrytas. På samma sätt som det kan finnas anledning att begränsa vapentillgången i de palestinska områdena, måste också Israel avrustas och neutraliseras. Inte minst måste kärnvapnen bort. Beväpningen av den israeliska ockupationsregimen är ett brott mot artikel 2 och 79 i EU:s associationsavtal med Israel, ett avtal som den svenska regeringen måste kräva tills vidare upphävs. Den svenska militärattachén måste hemkallas. Sverige måste också begära att FN tar sitt ansvar att implementera sina resolutioner om en tvåstatslösning, och genom en FN-styrka i området se till att beslutet efterföljs.
Gunnar Olofsson
Ordförande i Borås Palestinagrupp