Från och med den 18 maj gäller den israeliska lagändringen som inför dödsstraff uteslutande mot palestinier.

På Västbanken rapporterar den israeliska organisationen Breaking the Silence att Israels militär har valt att tolka lagen ännu värre än den formulering som det israeliska parlamentet antog. Den ursprungliga formuleringen gällde endast mord som begåtts i syfte att "förneka Israels existens" – vilket skulle göra den i praktiken omöjlig att applicera på israeliska bosättare – men den version som militären antagit för Västbanken gör den ännu lättare att tillämpa mot palestinier, genom att förnekandet av "militärbefälhavarens auktoritet i området" är ytterligare en grund för att utdöma dödsstraff.

I mars 2026 antog det israeliska parlamentet en ny lag, som innebär att dödsstraff införs för dödliga handlingar där avsikten varit “att förneka staten Israels existens.” Lagen har två olika spår som rör brottmålsdomstolar i Israel respektive militärdomstolar på ockuperat palestinskt område, som uteslutande dömer palestinier. Där innebär lagen att dödsstraff blir obligatoriskt för palestinier som döms för vad som i israelisk lag definieras som terrorbrott. Militärdomstolar får mandat att utdöma dödsstraff även om åklagaren inte yrkat på det och även om domarna inte är eniga. Lagen föreskriver avrättning genom hängning, vilket motsvarar tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning enligt internationell rätt.

Lagen kommer att vara tillämplig i alla områden som Israel de facto kontrollerar, trots att detta i sig strider mot internationell rätt. Det utgör krigsbrott att, som Israel redan gör, beröva palestinier på ockuperat område garantier för en rättvis rättegång som föreskrivs i den fjärde Genèvekonventionen. Palestinier har ingen rättssäkerhet under israelisk ockupation och tortyr och annan omänsklig behandling är systematisk och utbredd, vilket människorättsorganisationer har konstaterat i årtionden. Som B’Tselem påpekade innan lagen antogs har militärdomstolarna 96 procent fällande domar, till stor del baserade på ‘bekännelser’ som tvingats fram under utpressning och tortyr.

Dödsstraffet för palestinier är i praktiken inte nytt. Lösa regler för stridshandlingar och nästan obefintlig ansvarsskyldighet för soldater, fångvaktare och bosättare har i praktiken normaliserat dödsstraffet. Under ockupation kan palestinier både dödas, misshandlas och torteras, av soldater eller civila, utan att någon ställs till svars. Nu blir avrättning genom hängning också lagligt. "Lagen är omänsklig och orättvis och har ingenting att göra med säkerhet" säger Breaking the Silence i en kommentar.

Läs mer om dödsstraffet

Välkommen till ett digitalt medlemsmöte med vår samarbetsorganisation Abu Dis Youth Club!

Abu Dis Youth Club berättar om läget på Västbanken just nu och hur ADYC under svåra omständigheter fortsätter att erbjuda verksamhet för barn och unga, med kultur och sport i fokus.

Torsdag 28 maj kl. 18.30
Mejla info@palestinagrupperna.se för länk!

Inte medlem än? Bli det här!

Läs mer om vår biståndsverksamhet

På minnesdagen för Al Nakba publicerar vi ett tal av Ali Jassin, Palestinagruppen i Halmstad, från Nakbamanifestationen i Halmstad.

Vi har samlats idag, den 15 maj 2026, för att minnas Al Nakba. Det har gått 78 år sedan 1948, då över 750 000 palestinier tvingades lämna sina hem. Men när vi pratar om Nakba, så pratar vi inte om något gammalt som hände för jättelänge sedan. Vi pratar inte om en historia i en bok. Sanningen är att Nakba aldrig har slutat. Den händer varje dag, i varje minut, för varje palestinier som kämpar för att få finnas till.

Nakba hände inte bara då, Nakba händer just nu.

I Gaza säger FN-organet OCHA nu i maj 2026 att nästan alla människor fortfarande är på flykt. De lever under hemska förhållanden. Nakba är det som händer på Kamal Adwan-sjukhuset, där avdelningar måste stänga och små barn i kuvöser riskerar att dö för att Israel stoppar bränsle och reservdelar till maskinerna. Att förstöra det som folk behöver för att överleva, det är Nakba på riktigt, här och nu.

På Västbanken ser vi hur människor drivs bort igen och igen. i början av 2026 har vi sett att fler hus än någonsin har förstörts. Amnesty skriver om hur hela familjer tvingas bort från sina marker. Nakba är det som hände familjen Tamimi i byn Deir Nizam. De tvingades se sitt eget hus rivas för att Israel säger att de inte har tillstånd att bygga på sin egen mark. När ett barn ser sitt hem bli till grus då ser vi Nakban.

Nakba är det som händer i Jenins flyktingläger. Där bor 17 000 personer som redan är flyktingar från 1948. Förra året, i februari 2025, tvingades de bort från lägret av ockupationsmakten. Nu, över ett år senare, vet de fortfarande inte om de har något hem att gå tillbaka till. Ett läger som byggdes 1953 som en tillfällig lösning har nu blivit en plats man flyr ifrån på nytt.

Nakba är också sorgen efteråt. Som pappan i Jenin, som nyligen försökte besöka sina döda söners gravar, Mohammad och Mahmoud. Han tvingades smyga dit med livet som insats för att armén skjuter mot alla som närmar sig. Han hittade Mohammads gravsten gömd under högt gräs, men Mahmouds grav hittade han aldrig. När en pappa inte ens får sörja sina barn utan att riskera att bli skjuten, då ser vi Nakba.

I Jerusalem ser vi hur våldet drabbar alla. För bara några dagar sedan, den 1 maj, blev Syster Maria attackerad. Hon är en kristen nunna som blev slagen och bespottad i Gamla stan. Samtidigt stängs Al Aqsa-moskén gång på gång för palestinier. Det här visar att målet är att få bort palestiniernas identitet, oavsett om de är kristna eller muslimer.

Det här är inte små olyckor som händer ibland. Det är en plan för att rensa bort ett folk, en plan som började redan 1948.

Och vet ni vad? Nakba finns faktiskt här i Halmstad också.

Här i vår stad bor en palestinsk kvinna, Naife heter hon. En av miljoner flyktingar som fortfarande väntar på att få åka hem. Hon är fast i ett papperslöst läge där Migrationsverket säger att hon inte får stanna i Sverige, men de kan inte heller skicka hem henne för hennes hem är borta eller ockuperat. Hon tvingas leva utan papper och utan ett riktigt hem på våra gator i Halmstad år 2026.

Allt det här beror på det som hände 1948. Att en människa ska behöva vara hemlös i Halmstad för att hennes familj jagades bort från Palestina för 78 år sedan, det är ett bevis på att världen har glömt bort vad som är rätt.

Världen har tittat på för länge utan att göra något. Man kan inte blunda för ett folkmord och kalla det för politik. Man kan inte se barn dö under hus och prata om säkerhet. Det handlar om mänskliga rättigheter, om att ha ett hem, om att få leva och om rättvisa.

Vi som står här idag ser vad som händer, och vi vägrar att glömma. Vi säger till världen att såren aldrig kommer läka så länge det här får fortsätta. Det kan inte bli fred utan rättvisa, och det blir aldrig rättvisa så länge det palestinska folket inte får leva med värdighet.

Från 1948 till 2026, vår röst kommer aldrig tystna. Vi står med Gaza, vi står med Jerusalem och vi står med vår syster Naife här i Halmstad.

Nakba måste få ett slut, och det slutet betyder frihet.
Länge leve Palestina...

Den 15 maj högtidlighålls minnet av Al Nakba, den stora katastrofen 1948, då mer än halva befolkningen i det historiska Palestina fördrevs och 450 byar jämnades med marken. Fler än 750 000 palestinier blev flyktingar. Redan samma år fastslog FN:s resolution 194 de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Den rätten har ännu inte infriats – och 78 år senare fortsätter Israel obehindrat att fördriva den palestinska befolkningen. I Gaza begår Israel folkmord.

Historiens oförrätter kan bara kompenseras genom att det internationella samfundet agerar för att det palestinska folkets rättigheter ska respekteras. Israels fördrivning, folkmord och ockupation måste stoppas.

Stoppa vapenhandeln
Häv associationsavtalet
Inför sanktioner

Läs mer om Al Nakba

Här i kalendariet finns information om hur våra lokalgrupper högtidlighåller Al Nakba

Under Almedalsveckan deltar vi i Solidaritetshusets gemensamma tält En annan röst (hamnplats 210), där vi har en programpunkt:

Gaza och Sveriges ansvar 
Tisdag 23 juni, kl. 15-16.30
Hamnplan, plats 210, En annan röst

Under folkmordet i Gaza har samhället slagits i spillror och den humanitära katastrof som råder kommer att få konsekvenser för generationer framåt. Välkommen till ett samtal läget i Gaza, om Sveriges ansvar och vad vi kan göra.

Israels attacker har ödelagt bostäder, sjukhus, vägar, odlingsmarker och samhällsinfrastruktur i Gaza. Befolkningen saknar tillgång till det mest nödvändiga och fördrivningen, det urskillningslösa dödandet och förhindrandet av humanitär hjälp fortsätter, trots avtalet om vapenvila.

Israels agerande och omvärldens oförmåga att stoppa folkmordet har även satt den internationella rättsordningen i gungning. FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord förpliktar stater att förhindra och straffa folkmordshandlingar. Stater är även ålagda att agera för ett slut på den olagliga situation som Israels ockupation innebär.

Den svenska regeringen har mött massiv kritik från människorättsorganisationer och en bred folklig opinion som kräver att Sverige ska ta till verkningsfulla politiska, ekonomiska och diplomatiska åtgärder. Vad borde regeringen göra och vilka möjligheter har vi att påverka? Hur är läget i Gaza nu och vilka insatser görs på plats för att lindra nöden?

Medverkande:
Henrik Pelling, barnpsykiatriker med mångårig erfarenhet från Gaza, Victoria Strand, läkare som deltagit i flera försök att bryta blockaden mot Gaza, samt Gotland for Palestine.

Palestinagruppernas kongress hölls lördagen den 9 maj i Stockholm. Drygt 70 medlemmar från fjorton lokalgrupper samlades för att se tillbaka på den gångna mandatperioden och sätta ramarna för den kommande.

Kongressen valde bland annat en ny förbundsstyrelse som du kan läsa mer om här och antog ett nytt program och en verksamhetsplan för 2026 och 2027. Du hittar programmet, verksamhetsplanen och verksamhetsberättelsen för de två föregående åren här.

Här kan du läsa kongressens uttalande.

Ett varmt tack till alla medlemmar som kom från norr till söder och gjorde kongressen till en konstruktiv dag där många viktiga samtal fördes!

Femtioårsmingel

Efter kongressen hölls en sammankomst på Bacchi Syre i Gamla stan för att uppmärksamma Palestinagruppernas femtioårsjubileum. Det blev en fantastisk kväll av gemenskap, musik och tillbakablickar på rörelsens historia av en lång rad eldsjälar, varav flera var de allra första i Sverige att engagera sig för Palestinas sak.

Våra samarbetspartners i Palestina och Libanon skickade med videohälsningar som du kan se här.